En gammal och kär tradition . Närheten till glasriket och historiskt stort intresse för glaskonst har gett festivalbesökare genom åren oförglömliga konstupplevelser . De flesta av vår tids stora har ställt ut på Karlshamns konsthall och haft vernissage just under onsdagen . Denna startsignal för Östersjöfestivalen har fått rykte om sig i stora delar av konstvärlden .

Jubileumsåret 2016 utgör inget undantag . Tvärtom . I år kommer fyra glaskonstnärer varav två arbetar i grupp . Ahlin och Lehtonen med förnamnen Birgitta och Sirkka , är nyskapare inom glaskonsten bland annat för att de använder industriglas på ett nytt sätt . Lotta Ahlin förmedlar budskap genom sina verk som hon specialbehandlat på ett för henne typsikt sätrt . Slutligen kommer glashantverkaren och konstnären Olle Bronzén som gör Graal-glasskulpturer med influenser från streetart , punk och tecknade serier . Konstutställningen invigs den 20 juli och pågår fram till mitten av augusti . Lotta Söder Med en bakgrund i textilen och en stor kärlek till måleriet mötte Lotta Söder glaset i mitten av

90-talet och bestämde sej att byta väg . På allvar ! Efter många utbildningar både i Sverige och på Pilchuck Glass School utanför Seattle har glaset numera huvudrollen i hennes konst . Hon har arbetat fram egna metoder att måla , screentrycka med glasfärger och sedan bygga collage och mosaiker av sitt eget glas . Sedan slutet av 90-talet har hon arbetat proffessionellt med sin konst . Hon har haft mängder av utställningar i Sverige och utomlands , och gjort många stora offentliga verk på bl a sjukhus , skolor , kontor med mera . – Glaset som material tillför en väldigt speciell dimension , säger Lotta , det bjuder motstånd och är krävande att arbeta med , men det tillför en alldeles speciell kvalitet , som har att göra med både traditionen från kyrkfönster och glasmosaiker , men även det faktum att det är skört , och vackert ! Det finns många referenser som jag tror människor känner av . De flesta av verken som visas i Karlshamn är gjorda under en vistelse i Portland förra hösten . Under en månad var hon Artist in Residence på Uroboro Glass Factory , och samarbetade med glasblåsaren Lynn Read . Det gav möjligheten att ta de

plana glasbilderna in i en ny dimension , då de hettades upp igen i hyttan och kunde blåsas . En teknik som på sätt och vis har fört henne tillbaka till den svenska glastradition med blåst glas . Men nu med sitt eget måleri inuti glasmassan . – I de här verken vill jag utforska och hylla kreativiteten som verkar vara densamma , överallt och i alla tider . Glädjen i att skapa mönster , symboler och så småningom skrift , viljan att kommunicera och ha relation på det sättet , har inga begränsningar när det gäller plats på jorden , kultur eller tid . Det verkar vara en grundläggande del i det att vara människa . Kärlen och bilderna består av collage gjort av mönster , textfragment och kartor från hela världen , sammanfogade i en ny kontext . Att göra verken av glas är också ett sätt att betona skörheten och det dyrbara i det här mötet genom tid och rum . Jag älskar att besöka etnografiska museer och se de fragment av främmande , glömda kulturer som visas i helt ny miljö . En fot bredvid ett huvud bredvid en skål bredvid en skärva . Vilka var dom som gjorde det här och hur såg världen ut då ? Vad betyder objekten ? Hur användes dom ?

Och vilka verk har vi INTE hittat ... ännu ! Jag kan känna en slags samhörighet med människorna som skapat objekten , handen mot materialet , vrida och vända , arbeta lite till ... prova att göra det kända på ett nytt sätt ... Jag tycker också om att tänka på mina verk som framtida arkeologiska fynd , hittade av någon som försöker förstå vår tid , världsbild och värderingar . Då kommer de att möta mönster från hela världen i ett verk !

Ett Hemligt Meddelande .