Jag har gått ut till den smala vägen. Så dyker rodden upp som en leksaksbil i fjärran. Hettan dallrar över asfalten. Vrålet ökar och jag fumlar med kameran. Bilen är redan här!
Min kamera, byxor, armar, ansikte blästras när han passerar i 210 km/h på asfaltremsan och försvinner igen. För en sekund flyger en skräckblandad pappatanke till sonen i den lätta bilen med 70-åringen bakom ratten. Den försvinner dock när båda kommer tillbaka med leenden breda som Buickar.
Efter det vill Gotte ha en burnoutbild. Dough hämtar 572 Hemin och löser upp bakdäcken i en två minuters burnout. Han lägger hela farmen i rök – TVÅ gånger.
-Kaffe, säger Dough, och blinkar åt junior.
Det är ingen fråga, det är en uppmaning. Vi går in i en timrad lya svart som natten. Det är en lång byggnad. Längst in samtalar några kvinnor lågt. En TV står på mitt i huset. Vi sätter oss i djupa skinnsoffor.