Fådda grejer
Av Lars-Åke Krantz
Den här krönikan blir eljest. En kärleksförklaring. Detta till läsare som följt pojken, mannens och numera gubbens förvirring. Möter folk som behållit prenumerationen enbart för raderna.
-Man vill ju veta hur det går, sade Andreas Boström i Arbrå.
- Hur det går?!
Träffar än idag läsare som saknar krönikorna i Wheels.
-I Wheels!! Där skrev jag när när dinosaurierna betade på Uppsalaslätten.
Ibland tror jag att klockan stannat på riktigt för raggarna. De tankar på IC, dubbelviker körkortet och letar efter CAR i drickakylen. Det är gott att ha er med på resan. Livet är en dragstrip. Man står på läktaren i arton år. Sedan sitter man överlycklig på startplattan, får grönt och ger benet i en galen brådska att komma i mål. Man slänger i tvåan och föder barn, med trean vrålande drar ungarna hemifrån, på fyran planar accelerationen ut och man sitter i 300 och ser slutet rusa in i framrutan.
Man åker en gång…om man inte är Hindu. Dom åker flera gånger men kan få en sparkcykel i nästa repa om de har otur.
Fådda grejer var det.
Rattmuffar
Det började på Wheelstiden. Jag hittar fortfarande lejongula rattmuffar på kallvinden. Tror det kom tio stycken när jag skrev att jag ville ha och inte hittade.
Änglar
Änglar är det jag fått mest. Silver, självlysande, krom, röda, blå, reflexänglar, skinn och alla möjliga flygare i kuvert, lämnade på bilsätet genom öppen ruta och under vindrutetorkaren. Tjejgrejer.
Cadillacgrejer
En vägskylt, en vindflöjel, en
vinge, en laserskuren 59:a,
plåtbilar, plastbyggsatser,
59:a-tårta av landsarkivet i Härnösand,
sydd kudde, miniräknare, ventilkåpor, sydd tygtavla och Wunderbaums.