Jag hittade den efter ett tag. Den satt på garaget. Öppnade den, satte mig i bilen och blundade.
-Det här går aldrig, kände jag.
Det var som om Forden svällt. Tog sats på bergkrosset och dammade in mellan dörrkarmarna. En ny grej är att det blir uppför, upp på saxlyften även om den är nere.
Klink, klonk, sade det välkomnande. Nu skulle bara framhjulen ner på golvet framför. Det hade gått så bra alltsammans så nu fick tomatpurén för sig att göra halt för att gå ut och titta.
-???
Titta! På vadå? Om bilen stod på adress 135? Om betonggolvet låg kvar? Vad skulle tittas på? När jag klev ur rullade framhjulen över det lilla kanteländet, ner på golveländet och bileländet for in i verktygsskåpeländet.
Skåpet är det dyraste som går att uppbringa. Ett tyskt kvalitetsskåp. Franz Jaeger skulle Jönssonligan ha sagt. Verktygen glider i kullagrade banor som får våra nyinstallerade kökslådor hemma att likna bananlådor på rullgrus. Låda fyra stod utdragen. Den med bits och en hemmagjord hylsa till Blazerns framhjulsnav. Cubalincolnen drog in i den från sidan.
Lincoln – Franz Jaeger
1 – 0
Nu har jag slagit med hammareländet på lådeländet resten av veckoeländet.
Krantz – Låda
0 – 50
Den ut som en apelsin. Verktygsskåpet ser ut som en fyraåring med mjölktand delete.
– Nu blir det en pokal till mig själv.