Veckans klantaschle
Av Lars-Åke Krantz
Nu skall jag köpa en pokal till mej själv. Den är jag väl värd.
– Idag drog jag in i verkstygsskåpet med Cubalincoln så det sjöng i plåten.
När jag beställer pokaler till Krantz Challenge nästa gång skall jag göra en åt mig själv också. ”Veckans klantaschle.”
Jag har tidigare beskrivit hur jag krockat med mig själv på denna välsignade gård. Hur jag tagit ut min nyvaxade LTD ur garaget efter pill och gull en hel vinter och smackat rakt in i en Chevelle, också den av egen ägo. Den gången gick jag rakt in och lade mig i sängen. Myran hittade mig under täcket när hon kom hem från jobbet.
-Är du sjuk frågade hon?
-Ja, helsjuk.
Igår var det nära sängen igen. Det är Verktygsbodens fel alltihop. Den där Lars och hans filmer.
-Hej, jag heter Lars, säger han också visar han
nån uppfinning som jag genast måste köpa.
Den senaste en servicelyft som kickar upp en tretonnare till bröstvårtorna.
Jag hade varit ute och skavt med Cubalincoln runt halva Sverige i en roadtripp med bagaget fullt av kameror. Väl hemma efter sju dagar där svepet avslutats med en nattlig megapartyspelning i Österbybruks Folkets Park gick jag omkring i två dagar med hjärnan på halvljus. Man är inte 25 längre. En burk krossade tomater hade uppvisat bättre reflexer än min skalle.
Lincolnen hade också skavt sista biten. En irriterande vibration någonstans ifrån drivpaketet. In med den på lyften med stum hjärna. Det gick lätt i början. Jag hittade bilen på en gång. Den stod bakom huset. Körde ner på byvägen för att komma till rätta uppfarten framför huset. Försökte pricka infarten till huset från vägen. Det gick jättebra. Körde inte i diket någonstans och alla ljusstolpar stod kvar. Porten nästa då. Den påminde om som lucka 23 på adventskalendern. En liten gömd en som inte alls är lika stor som 24:an.