REPORTAGERESA
Av Lars-Åke Krantz
När jag var aktuell som chefredaktör för Wheels efter Sture Torngren åkte jag ett par svängar till Fridhemsplan för diskussioner. Det var på den tiden förlaget levde i förvirringen att Krantzen gick att flytta till Tjockhult.
Inför andra sammanträdet hade jag fixat stora, fina, billiga lokaler i Härnösand vilket ingick i min kontringsplan att lägga redaktionen där. Bilar är en glesbygdsgrej. Varför skulle Wheelsredaktionen ligga så avsides som i vår kluddigaste ort? Jag frågade Anna Bromberg, som företrädde Lindström förlag, hur man tänkt sig att sladda in på Fridhemsplan med Wheels DeSoton fullastad med kameror eller hur grabbarna Grus som ville hälsa på Wheels skulle rymmas med sina Chryslers, Checkers och Camaros utanför redaktionen?
- Vi har inga sådana parkeringsmöjligheter här, några spontanbesök har vi inte planerat och vi tänkte inte ha några Wheelsbilar, sade hon.
Jag gapade.
- Hur skall vi då ta oss till verklighetens centrum d.v.s. till entusiasterna i Långviksmon och Sibbarp, frågade jag?
-Taxi eller hyrbil, blev svaret.
Jag gapade igen.
Såg mig själv komma till hot rod byggare Bob i en hyrd Skoda Octavia. Krantzen, som alltid strävat att åka jänkare året om skulle skava i hyrd återvinningsplast för den då ledande motortidningen.
Talet om en rymlig redaktionsbyggnad i Härnösand med lastbrygga och allt man kan önska sig samt plats för småprat i trädgårdsmöbeln med yviga besöksdonuts på asfalten några startkabellängder från Sveriges geografiska mittpunkt, Flata Klocken, möttes med tystnad.
-Vi avslutade med försäkran om vidare förhandlingar men i realiteten hade proppen till chefredaktörskapet dragits ur, från båda håll. Det var sent november 2003.