För att komma fram till byn, måste
man följa en snårig skogsstig längs
med den gigantiska ringmuren innan man når den stenlagda uppförsbacken. Tätbevuxna träd gjorde
att knappt några solstrimmor kunde
tränga ner och gav området en
känsla av mystik. Tystnaden ökade
med varje steg, tills vi nådde byns murar. Kanske hade vi påverkats alltför
suggestivt. Fågelkvittret och ljudet av
cikador, som följt oss hela vägen, verkade ha upphört när vi passerade Galerias ingångsportal.
Förr i tiden användes en annan väg för att nå byn.
Denna gick över bron över floden Arrone. Man kunde
fortfarande se tecken på kanaler och en kvarn som såg
dyster ut. På andra sidan floden finns spår av etruskisk
närvaro. Där finns klippgravar, som under medeltiden
troligtvis användes som källare.
Vi passerade kvarnen och ett valv utgrävt i tuffsten som
troligen var porten till den gamla befästningsmuren. Än
i dag får man bland de välbevarade ruinerna fortfarande
en bra