Sveriges PapegojMagasin
5
Mjölnar amasonens taxonomi
WPT artikel av Timothy F. Wright och Michael A. Russello (översättning WPT, Lars Persson)
fortsättning
Taxonomer har länge känt till flera
olika underarter som baserats på
fysiskt utseende såsom
A. f. guatemalae, Guatemalaamason i södra Mexiko och
Guatemala,
A .f. virenticeps från Honduras genom västra Panama,
A. f. inornata i östra Panama
och nordvästra Sydamerika,
A. f. chapmani vid Andernas
östra nedre sluttningar,
Fåglar som i svensk nomenklatur
rätt och slätt kallas Mjölnaramasoner samt
A. f. farinosa, Mjölnaramason
i Amazonas och Brasiliens atlantiska skog.
I olika tider har olika specialister på
taxonomi förespråkat att åtminstone några av dessa underarter skulle särskiljas som art, men de
betraktas idag som en enda utbredd art utan större problem.
Detta beror på att observationer av
populationerna i Sydamerika är positiva. I Centralamerika där habitatförlust och plockande av ungar
och ägg för handel är mera vanlig
är populationerna under starkt
tryck. Denna listning förutsätter att
populationerna som sträcker sig
från Mexiko till södra Brasilien alla
är medlemmar av samma art vilket
är kritiskt.
World Parrot Trust bad författarna
att 2011 göra en undersökning baserad på moderna genetiska data.
Mike Russello har tidigare utfört en
studie (Russello och Amato, 2004,
Molecular Phylogenetics and Evolution) och fann då en tydlig genetisk skillnad mellan de Central- och
Ebba Grön 2 år
I Ebbas papper står det bara A.farinosa farinosa
Fotograf: Ann Ersson
Sydamerikanska underarterna. Det
fanns dock begränsningar i studien
och taxonomer och IUCN var därför
ovilliga att förklara de två grupperna som olika arter och därmed föremål för bevarandestatus.
Författarna besökte flera museisamlingar runt om i världen för att
få tag på önskade prover av Mjölnaramasoner. Vad som var viktigt
var att dessa prover spände över
arternas bredd och inkluderade
flera exemplar av varje underart.
DNA extraherades och resultaten
gav slående bekräftelse av Mikes
tidigare resultat.
Det var stora genetiska avstånd
mellan de två Centralamerikanska
underarterna å ena sidan och de
tre sydamerikanska å andra.
Dessa skillnader var lika stora som
de som kan återfinnas hos många
par av väletablerade fågelarter. Resultaten är publicerade i tidskriften ”Conservation Genetics”
(Wenner, Russello and Wright,
2012).
fortsättning nästa sida
Sveriges PapegojMagasin