Sveriges PapegojMagasin
28
Ett svå r t b eslu t
av
J o n a s S j ö s t r ö m
Ett svårt beslut
Ända sedan jag var liten har jag alltid älskat djur. Jag fyllde vårt hem
med djur av alla dess slag och fåglar
har alltid funnits i hemmet. Vår
första erfarenhet av större arter var
då familjen tog över två stackars grå
jako som bodde i en hemskt liten
bur. Jag måste ha varit runt 11 år.
Understimulerade som de var,
kunde man inte hantera dem och
de var alltid i sin bur som vi i och för
sig snabbt bytte ut mot en större än
den de kom i.
honom på fel ställe, för lite nattlig
vila och så vidare.
De första åren gick väldigt bra då
han var med överallt och hanterades av hela vår ganska stora familj.
Det var först när han blivit könsmogen som problemen uppstod. Från
början var det i första hand min
bror han var svartsjuk på, men
också hans barn (vi bodde i samma
hus).
komma hem och han skulle få umgås med mig.
Efter gymnasiet flyttade jag som
många andra ungdomar hemifrån
och att Hobbe skulle flytta med mig,
var ett självklart val.
Vi hade det bra, men eftersom jag
var tvungen att jobba för att försörja mig så fick han ju sitta ensam
stora delar av dagen.
Vi sökte aldrig hjälp för problemen vi hade med Hobbe,
När jag var 15 år kom en ung hand- utan vi försökte lösa det på
uppfödd gulpannad amazon in i
egen hand. Tex var han med
mitt liv, jag döpte honom till Hobbe. mig så mycket som möjligt,
på mitt rum, ute på promenader med hunden och liknande.
Hobbe blev mer och mer
frustrerad och arg, om de
andra var i närheten kunde inte jag
heller hantera honom. Han blev
blockerad av ilska och bet den som
var närmast. Jag och Hobbe var ju
bästa vänner, men han var väldigt
frustrerad då det var barn eller
kvinnor/tjejer i närheten, vilket det
var dagligen.
När jag gick gymnasiet så fick han
spendera mycket tid i sin bur. Visserligen kunde min mor hantera
Hobbe då jag inte var i närheten,
men hon hade tyvärr inte tiden eller
intresset.
När jag bodde hemma var det alltid
liv och rörelse eftersom det nästan
alltid var någon hemma, han var
aldrig ensam.
Mitt dåliga samvete växte allt starkare för var dag och jag insåg att
han behöver en riktig vän.
En vacker dag flyttade en bestämd
amazonkorsning hem till oss. Hobbe
föll pladask för henne så fort han
såg henne! Jag minns hur jag andra
dagen jag hade henne, satte ut dem
både i äppelträdet i trädgården.
Även om jag varit intresserad av
Hobbe knep av ett stort äpple och
djur under hela min uppväxt så var Hobbe var frustrerad på i stort sett
släpade det alldeles för tunga äppjag inte kunnig eller mogen att en- hela familjen och det vara bara jag
let hela vägen fram till henne för att
sam ta hand om Hobbe, som ju var som kunde hantera honom ordentförsöka imponera. Det gick inte att
en krävande fågel.
ligt och han väntade väl mer eller
ta miste att han verkligen älskade
Jag gjorde såklart en del fel som tex mindre hela tiden på att jag skulle
att ha en fågel som vän.
mata honom ur munnen, klappa
fortsättning nästa sida
Sveriges PapegojMagasin