Sveriges PapegojMagasin
14
Tvådagars Workshop 4-5 april i Hågelby
med Barbara Heidenrech
fortsättning
På slutet av e ermiddagen var
både Mia och jag trö a. Mia förkla‐
rade a hon inte ville leka mer utan
a hon ville si a på stolen och vila
lite ‐ hon ville inte kliva upp på ar‐
men, och hon ville inte ha godis
eller papperstuss.
Bet hon mig?
Nej!
Varför inte?
För a hon inte behövde bitas för
a få mig a förstå. Och där har vi
något som o a går fel: om en fågel
biter, eller gör u all, så kommuni‐
cerar den. Barbara lade mycket
tonvikt på a man måste lyssna på
vad fågeln säger, lista ut vad den
menar, och acceptera a i de allra
flesta fall så är det di eget fel om
du blir biten: du har helt enkelt inte
lyssnat på vad fågeln sa. Ta oss
människor ll exempel; om någon
insisterar på a stå väldigt nära dig,
så nära a du tycker a det är obe‐
hagligt, vad skulle du göra då? An‐
tagligen skulle du fly a på dig. Men
om du är inträngd i e hörn och
inte kan fly, vad skulle du göra då?
Säga ifrån kanske, mer och mer in‐
sisterande. Och om det inte funge‐
rar, om personen bara fortsä er?
Ja, då kanske du skulle knuffa ll
personen, ta ll våld för a få per‐
sonen a förstå. Det är precis
samma sak med våra gojor. Och om
inget förutom våld fungerar, gång
på gång på gång, ja då kanske det
inte är någon mening med a för‐
söka varna utan det är lika bra a
ta ll våld på en gång.
Vi måste visa fågeln a vi lyssnar,
a vi förstår. Där har vi också en
fördel med a träffa gojor man inte
känner så väl; jag visste ju inte var
Mias gräns låg och var därför extra
vaksam. Med gojorna hemma är
det dock lä a ignorera vissa var‐
ningssignaler om man vet a fågeln
inte kommer bitas om man insiste‐
rar. De a är något jag kommer för‐
söka vara extra noga med framö‐
ver, a lyssna på de rik gt små sig‐
nalerna.
Lärdom #5: Låt fågeln styra
träningen! Vill den inte träna
just nu - träna inte. Känner
den obehag - gå inte så fort
fram. Lyssna på kroppsspråket och ta ll dig vad fågeln
kommunicerar.
hos fågeln backar man igen. Om
man har möjlighet kan man be få‐
geln komma närmare objektet istäl‐
let för tvärtom ‐ då har fågeln kon‐
troll över vad som händer. Man ska
gå långsamt långsamt fram ‐ ge‐
nom a gå långsamt fram går hela
processen fortare. Man vinner
ingen ng på a tvinga fågeln ll
något.
Det är något som Barbara pratade
mycket om; så fort fågeln visar
tecken på obehag så har vi gå för
fort fram. Om vi vill a fågeln ska
kliva upp på handen men den visar
tydliga tecken på a den inte vill
(lutar sig bort från handen, visar
tecken på a den är beredd a bita
om det behövs, osv), tvinga den
inte. Om du frågar mig, insisterar
du och den biter så har du bara dig
själv a skylla! Vi måste vara upp‐
märksamma på fågelns kropps‐
språk och ta den på allvar. När man
tränar fågeln a acceptera e ny
objekt, vad det än må vara (en sele,
en target‐pinne, kloklippare, hand‐
duk, spruta osv), så är det vik gt a
man inte går för fort fram. Barbara
förklarade a man måste börja på
det avstånd där fågeln känner sig
trygg ‐ även om det är på andra si‐
dan rummet! Sedan belönar man
a den är lugn (var inte rädd a ge
massor av godis i början ‐ dela i
py esmå bitar), och för långsamt
objektet närmare medan man fors‐
ä er belöna, och vid minsta tvekan
fortsä ning nästa sida
Sveriges PapegojMagasin