Sveriges Papegojmagasin
J
ag hade möjlighet att bara sitta i flygvoljären och
observera fåglarna flyga, bråka, äta och klättra över
grenar och andra saker som placerats därinne. Det var
uppenbart för mig varför människor gillar denna art. De är
väldigt charmiga och vackra med det nästan mörkt lila på
sina bröst och det röda på näbbarna. Samt att de har en
frågvis papegojas klara och nyfikna blick.
Jag tittade på fåglarna och jag tittade på André som
samlade inhemsk frukt och placerade bromeliads (från
familjen ananasväxter) i vattenskålarna för att förknippa
plantorna med platser med vatten. Allt var på väg att falla
på plats. För mig började allt att verka riktigt ur biologisk
synpunkt. Frisläppningsdagen var torsdagen den 5:e mars.
Exakt klockan sju på morgonen. Jag kommer vara där.!
DEN 5:E MARS - FRISLÄPPNINGSDAGEN
Jag kom i tid. Carlos, en av de anställda på Lymington, höll
redan på att ta ner och rulla ihop nätet så det skulle skapa
en barriär, ung efär 1,5 m hög, för att hålla rovdjur borta i
så stor utsträckning som möjligt. André, Bill och Linda var
såklart där för att titta. När nätet väl var nere var det bara
att vänta.
Ett par timmar passerade. Några av fåglarna tittade och
funderade över situationen. Barriären till frihet som hade
stoppat dem, troligtvis hela deras liv, var borta. De kunde
välja att stanna eller ge sig av. Bill och Linda höll huvudet
kallt i denna stund och återgick till sina dagliga aktiviteter.
Men jag hade kommit för att se frisläppningen och ville se
fåglarna flyga.
Till slut bestämde sig en fågel för att flyga och sätta sig
överst på metallvoljären, den voljär där fåglarna tillbringade
sin tid när de inte var i flygvoljären. Detta överraskade mig
totalt och fick mitt hjärta att börja bulta. Sedan bestämde
(vänster) Dr. André
Saidenberg arbetar i en
av voljärerna.
(Övre stora bilden)
Frisläppningsvoljärerna
vid Lymington.
(Infälld bild ovan)
En vinröd amason tar
bestämda steg mot
friheten.
28