Sveriges PapegojMagasin
41
En förbisedd hotspot för handel med papegojor
fortsättning
PAPEGOJFÅNGST I NORRA MOLUCKERNA
Den vanligaste metoden där för att fånga papegojor,
är att använda grenar som har täckts av kladdigt lim
från brödfruktträd och sedan locka de vilda papegojorna med en redan fångad individ som lockbete. Efter
att de infångade papegojorna har tagits bort från grenarna viras de in i löv för att underlätta transporten ut
ur skogen. Väl hemma i tjuvjägarens hem badas fåglarna i fotogen för att få bort limmet.
Papegojorna säljs antingen till lågt pris till bybor i tjuvjägarens by (IDR 100,000/US$10 för en Tjatterlori) eller för mycket högre priser till internationella handlare
i utlandet (IDR 500,000/US $50 för en Tjatterlori).
Innan de fraktas ut hålls fåglarna i små burar; man har
sett upp till 14 i samma behållare. Burarna fraktas ut
från kusten i små båtar som möter de stora internationella handelsfartygen - både den finansiella
transaktionen och överlämnandet av papegojor sker
till havs.
Det finns också rapporter om att soldater och gruvarbetare, som ofta arbetar på olika öar runt om Indonesien, köper papegojor och tar hem dem till sin hemö i
avsågade vattenflaskor och plasttuber. De papegojorna behålls antingen som husdjur eller ges bort som
gåvor. I de fallen är det oklart hur dödsantalet ser ut
vid varje del i processen av infångande och frakt, eller
hur den ser ut övergripande.
TJATTERLORIPAPEGOJOR
Tjatterlorin är under synnerligen högt fångsttryck. Det
är en mycket populär burfågel i Indonesien, men har
fångats i så stor mängd i vissa områden att den har
försvunnit, och därför listats som sårbar på IUCN Red
List. Statusen som sårbar gavs under antagandet att
5000 Tjatterloris fångas per år i hela dess utbredningsområde.
Ny forskning av Oxfords och Indonesiens universitet
har dock gjort en försiktig beräkning och uppskattar
att 6000 Tjatterloris fångas per år enbart på ön Obi
FAKTARUTA:
Norra Moluckerna är en förbisedd
ögrupp med rik biologisk mångfald,
belägen mellan Sulawesi och Nya Guinea i östra Indonesien. Öarna blev kända bland 1700-talseuropéerna som en källa av värdefulla kryddor, specifikt kryddnejlika och muskot, och sedan igen under
1800-talet för sin roll som Alfred Russel Wallaces
inspiration till hans evolutionsteori. Idag är de tillhåll
för många inhemska växter och djur, och papegojor
är ingen undantag.
Fleratalet arter är begränsade till dessa öar, inklusive albakakadua (Cacatua Alba), Tjatterlori (Lorius
garrulus) och violetthalsad lorikit (Eos squamata).
Ädelpapegojan (Eclectus roratus), som är mer vida
spridd, finns också på de skogsbeklädda öarna och
kan ofta ses i skymningen flygande över skogarna i
par.
Alla dessa arter är mål för papegojhandeln och är
listade på CITES Appendix II, vilket förbjuder internationell handel utan tillstånd. Under indonesisk lag
krävs även tillstånd för att handla med dessa arter
inom landet, och eftersom inget tillstånd har utfärdats sedan 1992 är denna handel olaglig.
Trots denna lagstiftning är både inhemsk och internationell papegojhandel vanlig i Norra Moluckerna,
även om det finns lite information om hur många
papegojor som fångas i det vilda varje år.
(Cottee-Jones et al. 2014). Även om den vilda populationen av Tjatterloris är okänd, om den fångas i
samma omfattning även på andra öar så kan den vara
betydligt mer hotad än vad man tidigare trott. Dessutom har man hittat tre underarter av Tjatterlorin på
öarna i Norra Moluckerna, inklusive en utmärkande
guldmantlad art på öarna Obi och Bacan (L. g. flavopalliatus). Varje underart är otvivelaktigt utrotningshotad om man ser dessa unika underarter som separata enheter.
fortsättning nästa sida
Sveriges PapegojMagasin