Sveriges PapegojMagasin
34
Papegoj– och fågelträningsterminologi
fortsättning
Förstärkare (Reinforcement):
Ökar beteenden. De två typer av förstärkare som
ofta ses inom djurträning är positiv förstärkning
och negativ förstärkning.
Sekundära förstärkare (Secondary Reinforcers):
Sekundära förstärkare är förstärkare som är beroende av deras association med andra förstärkare.
De kallas också betingade förstärkare (conditioned
reinforcers). De är en stimulus som initialt inte
har några förstärkande egenskaper men som,
genom att de inträffar samtidigt som obetingade
eller starkt betingade förstärkare, förvärvar
förstärkande egenskaper. De kallas även inlärda
förstärkare (learned reinforcers). Listan över
sekundära förstärkare kan vara oändlig.
Exempel på sekundära förstärkare:
Din gultofskakadua är en utbrytarkung. Så fort
buren är öppen hoppar han ofta över till
fönsterbrädan och tuggar på träramen.
Möjligheten att tugga på trät fungerar som
sekundär förstärkare för utbrytarbeteendet.
Att forma ett beteende med approximering
(Approximations):
När ett önskat beteende har identifierats, är det
möjligt att se beteendet som en serie av små steg.
Första steget måste läras in innan du går vidare till
nästa steg. Till slut, alla stegen sammanlagda leder
till det slutliga önskade beteendet.
Approximationer används ofta för att träna
beteenden. Den här strategin kan användas till att
träna en fågel att gå upp på handen, gå upp på en
våg, kliva upp till främlingar, gå in i en bur, vinka
och mycket mer.
Att träna med approximationer är som en dans
mellan tränaren och papegojan. Fågeln tar kanske
några steg eller approximationer närmare, men
om fågeln är tveksam till att gå framåt så kan
tränaren välja att godta ett steg som har klarats av
tidigare. Träningen kan stanna på detta steg i
några repetitioner medan fågelns självförtroende
växer innan ett mer utmanande steg prövas igen.
Det är en konstant omkastning och anpassning för
att möta fågelns förmåga, men till slut tas fler steg
framåt än bakåt och fågeln lär sig vad tränaren
försöker lära ut. Det är en invecklad dans och det
som gör träningen till en sådan intressant
aktivitet. Det utmanar tränarens skicklighet.
Träningen blir mycket sällan tråkig. Varje art,
varje individ, varje beteende för med sig en ny
uppsättning kriterier till bordet.
På bild en blåhuvad Conure
Exempel:
För att träna en halsbandsparakit att kliva upp på
din hand måste du kanske forma beteendet med
approximationer. Detta kan innebära att förstärka
din fågel för att ta små steg mot din hand, att
knappt röra din hand med foten, att sätta en fot
på din hand och sedan ta bort den, att sätta en fot
på din hand och ha kvar den där, sätta en andra
fot på handen och så vidare.
Sveriges PapegojMagasin
fortsättning nästa sida