Sveriges PapegojMagasin
6
Livet med våra vitbukspapegojor
Nina Ullgren
Vitbukar, Caiqer, Svarthuvade Vitbukspapegojor, Monster...
Kärt barn har många namn, men i
slutändan är de mina bebisar.
Snälla, söta, högljudda å jättetama, även om Garbo blev lite
folkilsk under puberteten och han
försöker fortfarande sätta folk på
plats, särskilt på hemmaplan.
Detta är en art som i det vilda sover i holkar, så det fick även mina
göra.
2012 kom den första ungen, han
överlevde ensam, föräldrarna var
ju nybörjare så det var väl lagom
att börja med en. Året efter blev
det fler hos båda paren.
Garbo
Det mest fantastiska med allt
detta, där jag känner mig extremt
Efter noga efterforskning och
mycket funderande på art, köpte
jag en vitbuk 2001.
Helt fantastiska papegojor!
Köpte nr två 4 månader senare
och sen hade jag händerna fulla
och golven stökiga. Eftersom de är
fåglar som lever i flock, så var det
självklart med två; Gibson å Garbo.
Flera på fågelföreningen jag gick
på då tyckte jag skulle DNA testa
och skaffa ungar på dem. Men det
var aldrig det som lockade.
Sex år senare i samband med att
jag fick en fågelunge som råkat lite
illa ut från en vän - kollade jag
DNA och har sen dess kämpat med
att säga 'han' till Garbo, mina var
två grabbar.
Och har jag 3 fåglar så kan jag lika
gärna ha 4. Köpte tama honan Elliott, som då var 2 år.
De valde själva vilka par de skulle
bo i när alla lärt känna varandra.
Sen har livet kommit emellan men
de har alltid funnits där.
Sveriges PapegojMagasin
privilegierad - är att jag får vara
med.
Honorna är lite avvaktande under
parningsperioden men jag har lärt
mig att läsa dem och backar undan. Men när ägg och ungar väl är
ute så får jag vara med.
Stoppa ner handen i holkarna,
klappa, lyfta å känna, både föräldrar och ungar. Sen ser jag till att
hanteringen i början inte blir för
stor, att jag inte stör för mycket.
När de sedan blir lite större så tar
jag ut alla ungarna regelbundet,
för att få dem handvana och
trygga.
fortsättning nästa sida