Sveriges PapegojMagasin Nr 1 jan 2016 | Page 13

Sveriges PapegojMagasin 13 Caymanöarnas invasiva munkparakiter fortsättning De hade en strikt preferens för de habitat som var påverkade av människan, nämligen urbana områden och jordbruksmarker. Dessa områden är mer öppna, mer savannliknande, jämfört med Caymans naturliga täta vegetation. Öns avskogning tycks ha underlättat för parakiterna samtidigt som den har minskat det naturliga habitatet för de endemiska Caymanamasonerna. Olikt de flesta andra papegojor är inte munkparakiter beroende av olika typer av hålrum för att skapa bon. sar munkparakiterna ett generalistiskt födobeteende och livnär sig på säsongsmässig riklig frukt, blommor, skott och frön. Som förväntat har de också setts plundra mangoträd (Mangifera indica), något som bekräftats av lokala lantbrukare. Detta potentiellt besvärande beteende gav kraft åt att implementera en kontroll av populationen. Tillfångatagande Efter fullföljandet av min examen anställdes jag av DoE och fick till uppgift att undersöka och skydda De bygger sina bon i eller på höga naturliga eller av Cayman Islands landdjur, inklusive dess endemiska människor gjorda föremål. På Grand Cayman är papegojor. Därför fick jag också ansvar för kontrollkokosnöt och kungspalmer (Roystonea regia) programmet. Strikta lagar gav oss inget val utan vi gynnade trädsorter. Plantering av dessa följer fick fånga fåglar vid deras bon. vanligen skogsröjning och röjning av mangrove och Parakiternas vana att återvända till sina bon varje ger då häckningsplatser åt parakiter. Där palmer kväll för att vila var en uppenbar akilleshäl för dem. inte är tillgängliga använder de istället telefon‐ och Vi fångade alltså dem vid deras bon under natten. elstolpar. Liksom den endemiska papegojan uppviHur skulle vi lyckas få tag på dem så högt ovan marken? Under många nätter reste vårt lilla team runt hela ön med en 15 meter lång ledad bom i släptåg. Det var ingen lätt uppgift efterso m anordningen var tvungen att sättas upp och plockas ned i mörker, ofta längs vägar. Trots logistiken att med list få utrustningen på plats så var fångandet av fåglar relativt lätt. Nätet utsträcktes tyst och placerades över bohålen. Då nätet var nära boet skakades det vilket fick fåglarna att kasta sig ut och flyga in i nätet. Bon vid elledningar var emellertid en särskild säkerhetsrisk. Lyckligtvis kunde vi samarbeta med ett lokalt elföretag. En av deras seniora ingenjörer var också avikulturist. Han var kvalificerad att arbeta nära elledningar. Hans arbetslag samarbetade med oss när det behövdes och hjälpte oss att flytta fåglarna. Munkparakiter CC BY-SA 3.0 Fotograf Tamara k Sveriges PapegojMagasin fortsättning nästa sida