Sveriges PapegojMagasin
13
Caymanöarnas invasiva munkparakiter
fortsättning
De hade en strikt preferens för de habitat som var
påverkade av människan, nämligen urbana områden
och jordbruksmarker. Dessa områden är mer öppna,
mer savannliknande, jämfört med Caymans
naturliga täta vegetation. Öns avskogning tycks ha
underlättat för parakiterna samtidigt som den har
minskat det naturliga habitatet för de endemiska
Caymanamasonerna. Olikt de flesta andra papegojor
är inte munkparakiter beroende av olika typer av
hålrum för att skapa bon.
sar munkparakiterna ett generalistiskt födobeteende och livnär sig på säsongsmässig riklig frukt,
blommor, skott och frön. Som förväntat har de
också setts plundra mangoträd (Mangifera indica),
något som bekräftats av lokala lantbrukare. Detta
potentiellt besvärande beteende gav kraft åt att
implementera en kontroll av populationen.
Tillfångatagande
Efter fullföljandet av min examen anställdes jag av
DoE och fick till uppgift att undersöka och skydda
De bygger sina bon i eller på höga naturliga eller av Cayman Islands landdjur, inklusive dess endemiska
människor gjorda föremål. På Grand Cayman är
papegojor. Därför fick jag också ansvar för kontrollkokosnöt och kungspalmer (Roystonea regia)
programmet. Strikta lagar gav oss inget val utan vi
gynnade trädsorter. Plantering av dessa följer
fick fånga fåglar vid deras bon.
vanligen skogsröjning och röjning av mangrove och
Parakiternas vana att återvända till sina bon varje
ger då häckningsplatser åt parakiter. Där palmer
kväll för att vila var en uppenbar akilleshäl för dem.
inte är tillgängliga använder de istället telefon‐ och
Vi fångade alltså dem vid deras bon under natten.
elstolpar. Liksom den endemiska papegojan uppviHur skulle vi lyckas få tag på dem så högt ovan marken? Under många nätter reste vårt lilla team runt
hela ön med en 15 meter lång ledad bom i släptåg.
Det var ingen lätt uppgift efterso m anordningen var
tvungen att sättas upp och plockas ned i mörker,
ofta längs vägar. Trots logistiken att med list få
utrustningen på plats så var fångandet av fåglar
relativt lätt. Nätet utsträcktes tyst och placerades
över bohålen. Då nätet var nära boet skakades det
vilket fick fåglarna att kasta sig ut och flyga in i
nätet.
Bon vid elledningar var emellertid en särskild säkerhetsrisk. Lyckligtvis kunde vi samarbeta med ett
lokalt elföretag. En av deras seniora ingenjörer var
också avikulturist. Han var kvalificerad att arbeta
nära elledningar. Hans arbetslag samarbetade med
oss när det behövdes och hjälpte oss att flytta
fåglarna.
Munkparakiter
CC BY-SA 3.0 Fotograf Tamara k
Sveriges PapegojMagasin
fortsättning nästa sida