Arkivet har en wiki där
alla kan bidra. Skapa
ett konto och var med!
wiki.solvikskolan.se
R E DAK T IO N
Redaktionen tackar alla som har
bidragit till andrautgåvan av “Solvik”.
Tack till Gabriella, Steinar, Maria,
Nora, Susann, Alech, Yvonne, Laurin,
Bianca, Ruben, Frida, Benjamin, Karin,
Pär och alla andra som hjälpte till!
Solvikskolan
153 91 Järna
08-551 503 16
[email protected]
NB! All material ska skickas in till redaktionen
åtminstone en dag innan 30 maj. Tipsa gärna
om nyheter och evenemang!
TILLFÄLLIGT AVBROTT
Hur utvecklar människan mod och tillit?
Frågan är existentiell men svaret är mycket
enkelt: genom upplevelser av mod och tillit.
Det är människans egna erfarenheter av av
det egna modet som gör henne ännu mera
modig och det är i sammanhang där hon
möter andra människors tillit som hon själv
kan utveckla sin egen.
Jag blev i egenskap av konstnär inbjuden till
Solvikskolans klass 8-9 för att lära ut någonting. Det var inte på förhand bestämt exakt
vad, utan jag gavs fria händer inom det redan
fria konstnärliga fältet. Tillsammans med eleverna formade jag en situation som försatte oss
i ett tillstånd där vårt mod och vår tillit
väcktes till liv och utmanades. Vi skapade ett
Tillfälligt Avbrott, under vilket vi klev ut ur de
ordinära sätten att bedriva undervisning, upp-
leva offentligheten och förstå oss själva.
I skolan faller vanligtvis den undervisande
uppgiften till stor del på läraren, det är
naturligt eftersom denne är äldre, har mer
livserfarenhet och därför förhoppningsvis har
någonting av värde att förmedla till sina
elever. I livet är vi dock alla lärare och
elever på samma gång, vi lär in och vi lär
ut, i en ständig och ofta omedveten växelverkan av kunskapande. I detta projekt
har denna anarkistiska pedagogik tillämpats
medvetet, vi alla har undervisat och vi alla
har undervisats.
Vi genomförde en procession genom Järna,
med rökbomber och
bengaliska eldar, med
gongar och lurar, med
masker, banderoller och
fanor. Genom att ta
gatan i besittning utan
att be om lov ställde vi
oss själva i en utsatt
situation, vi blev
synliga. Denna position är oerhört lärorik att uppleva,
dessutom gav den oss en möjlighet att faktiskt påstå
något. Något viktigt om mod och tillit. Vi gjorde tre
stopp, vid en förskola, en makaronifabrik och ett
ålderdomshem. Vid varje plats genomförde vi en liten
konstnärlig ritual innan vi gick vidare.
Efter det fick vi möjlighet att dela med oss av våra
erfarenheter i en utställning på Galleri Sista Söndagen
i Gula Villan, där även utställningens besökare gavs
möjlighet att interagera med konsten och själv få
smaka på sitt hjältemod. Utställningen innehöll både
dokumentation av den procession vi genomfört, men
också två interaktiva verk där alla besökare med sina
egna kroppar gavs möjlighet att utmana sig själva.
Återigen använde vi betydelsebärande detaljer från
Solvikskolans värld, denna gång hjältebandet och den
kontemplativa pausen.
Hela processen, från början till slut, har varit utmanande för alla inblandade, men på ett bra sätt. Vissa
av oss var obekväma med öppenheten och ovissheten,
andra med synligheten och pinsamheten, men på det
stora hela gav detta oss alla flera tillfällen att utvecklas och växa.
Ruben Wätte