Sida 5
LÄRARE FRÅN SLOVAKIEN VAR 10 DAGAR PÅ SOLVIKSKOLAN
De strävar efter att förnya
skolan, men det är inte alltid
lätt. Idag har de 17 lärare och
ca 60 barn. Utöver det examinerar skolan två ganger om året
70 hemskolade barn,
allt som allt finns det
100
hemskolade
barn i Slovakien.
Aleš, Niklas och Agne flyttar på en gammal
bandsåg. Arbetsdagen är i full fart. Slovakerna
är med, ungdommar och vuxna. De fäller träd
och rensar uppe på berget.
Det är tredje gången Aleš Stesko är här på Solvikskolan. Han är en lärare från en unik friskola i
Solvakien Banska Bystrica och har varit med på
intuitivpedagogikkurserna i Tyskland. Aleš ser
Solvik som en inspirationskälla för sina och kollegornas pedagogiska arbete i Slovakien.
Förra året var Solvkskolans nior
tillsammans med läraren Helena
Pärsdotter på besök hos Aleš. Nu
har Aleš med sig några lärare och
ungdomar från sin skola.
När jag ber honom
att kort beskriva
utbildningssystemet i
Slovakien, säger han
bara att den är
präglat
av
postkommunistiska tider. Det
finns starka regler och
allt är genomsyrat av
kontroll.
10 dagar med lärare på Solvik ger
Aleš mycket att fundera och prova
på. Han är skärskilt imponerad av
lärarnas genuina kontakt med eleverna.
Nästa IP kurs på Solvik är 4-9
augusti. Lärare är Pär, Merete,
Sinikka, Robert Hogervorst och
Helena Wätte. Mer information
från lärare.
SUSANN: DET FINNS INGA BARN SOM INTE ALLS VILL KOMMA TILL SKOLAN
Susann Kiewitt har
deltagit
intuitivpedagogikkurserna här på
Solvikskolan, nu träffade jag henne här på
påskprocessionen. Hon
arbetar som en enskild
terapeut i Tyskland
nära Hamburg med
barn som inte vill gå till
skolan.
Högst sällan frågar man
barnet själv hur det står till
eller vilka förändringar som
behövs, för att få barnet att
vilja gå till skolan. Här kan
elevernas egna svar vara av
stor hjälp! Man ska aldrig nöja
sig med ett svar som: „Det
vet jag inte, har ingen
aning....“. Översatt betyder
det: „En bra fråga, men just
nu har jag inget svar. Jag
behöver tid att tänka över
saken i lugn och ro. När jag
är färdig, återkommer jag.“
Barn som inte vill gå till
skolan säger ofta:
- Jag kan inte ta de vuxna på
allvar.
- Jag kan inte vara den
människa, som jag just nu
är. Därför känner jag mig
felplacerad och värdelös.
- Jag får inte lära på mitt
eget sätt.
- Ingen tar mig på allvar.
Är du beredd på att
överta ansvaret för
kvaliteten av vårt
förhållande till varandra?
Var dig själv, var autentisk,
visa tillräckligt motstånd
som jag kan orientera mig
efter, förödmjuka mig inte
utan lyssna på mig och ta
mig på allvar. Då är jag
beredd att följa dina spår:
Nuförtiden är det inte Jag behöver fortfarande
längre självklart, att vuxna en ledare.
eller
lärare
ä r Barn måste kunna känna
auktoritetspersoner. Man att det finns rum i ditt
måste själv göra sig hjärta för dem, även i
respekterad av eleverna – besvärliga situationer.
man måste förtjäna att bli
respekterad. Det räcker De vill inte bli kritiserade,
inte att bara vara förälder för de har alltid en
eller pedagog för att ha anledning för sitt
beteende, för vad de gör
auktoritet.
(eller inte gör) och de
Eleverna vill veta, hur du är försöker alltid att göra sitt
som människa och vilken bästa i varje situation.
uppgift du har i den här Känslor känns alltid rätt
situationen.
för de som har dem.
När de vuxna har lyckats
med att gestalta en rätt
omgivning och att godta vad
som försiggår i barnet, utan
att vägra, värdera,
kategorisera eller definiera
(„du är fräck/ansträngande/
lat/för högljudd...snälla du,
sluta...“), då först kan barnet
känna sig nöjd och på så vis
utveckla sitt eget
självförtroende.
För det mesta går barn
tillbaka till skolan av sig själva
efter högst 6 veckor,
förutsett att de känner sig
hörda, sedda och välkomna.