J
AG PASSERAR DE kommunistiska blocken som
Caeucesco lät bygga i utkanten av Bukarest i början
gamla stadskärnan revs för att ge plats åt hans enorma
bygge, ”folkets palats” som det ironiskt nog kallas.
Balkongerna är som små färgklickar i den
slitna betongen och de lösgående
hundarna dåsar i dammet. De
gamla sittervid sina små bord
som de tagit med sig ut på
gatan föratt få ett samtal
eller två med en
förbipasserande. Under
inomhus och lagen sa att alla
lampor skulle vara släckta kl 23.
JAG ÄR PÅ väg till Claudiu och
hans mamma Mariana, jag är
bjuden på lunch. Första
Stockholm 2005. Han var rumän, illegal
svartjobbare men jag blev kär. En omtumlande
tid och en konstant rädsla för att han skulle bli tagen av pobåde boende och middagar till de rumäner som jobbade
för honom, men några kontrakt eller försäkringar fanns inte.
för att sedan åka tillbaka till sina familjer i Rumänien. För
år.
DET ÄR ÖPPNA armar som möter mig och ett dukat bord
fyllt med rumänska rätter. ”Skål och välkommen till Rumänien”, säger Mariana. Glasen är fyllda med Palinka, det är
händerna för munnen. Hon skäms för sina dåliga tänder,
det är en följd av hennes diabetes säger Claudiu. Mariana
har alltid haft nära till skratt och är en stark kvinna. Illegal
abort, skilsmässa, korruption, revolution, allt det där man
vet att hon gått igenom men inte pratar så mycket om.
Nu är det ekonomisk kris i Rumänien och hon försörjer
både sig själv och sin son. Claudiu slår uppgivet ut
händerna och säger;
– Jag är inte stolt över situationen men vi gör så gott vi kan.
Bara McDonalds är större
och prästerna
kör Ferrari.
Det är många som är arbetslösa i Bukarest och nästan
alla jag känner har åkt utomlands för att hitta jobb. Jag
var i Tyskland och jobbade, tog bussen dit och hem igen.
Det är här jag ska vara,
Mariana är min bästa vän.
Han fortsätter:
– Det är mycket droger här
i förorten, man har inget att
göra. Men den yngre genera
tionen, de är smarta och
kanske den enda framtidstro jag har. I regeringen har inte
mycket förändrats, det är samma skit fortfarande.
Visste du förresten att kyrkan här är det största företaget i
Rumänien? Bara McDonaldsär större och prästerna
kör Ferrari.
JAG UNDRAR HUR allt det här kan fortgå och hur det kan
komma sig att politikerna eller prästerna inte avslöjas och
försvinner från sina poster.
– Alla vet vad de håller på med! Journalister har utrett olika
folk känner sig bakbundna. Vi lever i ett korrupt samhälle,
folk mutas till höger och vänster och därför är politikerna
kvar.
HAN SKRATTAR PLÖTSLIGT
vara med på ett hörn, säger han.
tion. Jag satt i en bil på väg från Sektor 4 in till centrum och
någon ursäktar tjejen som ska köra att hon precis tagit körkort. I Rumänien mutade man handledaren så kunskapen
om att faktiskt kunna köra kom först långt senare. Efter 10
minuter på parkeringen visste hon äntligen var kopplingen
satt och bilen började började sakta gunga oss framåt.
var nog ändå. Eller den
gången då Claudiu körde omedvetet mot enkelriktat,
blev stoppad av polisen
Jag kan se tillbaka på det med en viss humor men jag