Tidskrift för konservering
Vårmöte 2014
Årets vårmöte för Riksförbundet Sveriges Museer hölls i Umeå,
8-10 april, med temat ”Tell me more”. Denna gång arrangerades
vårmötet tillsammans med RAÄ och det var över 500 deltagare på
plats. NKF-S hade möjlighet att representeras av ordförande Pia
Christensson, som här rapporterar och ger oss sina och Ingrid Hall
Roths reflektioner.
Förmiddagen första dagen ägnades åt olika föreningars årsmöten. Styrelsen för NKF-S har diskuterat att i fortsättningen förlägga NKF-S årsmöten i
samband med vårmötet.
Själva vårmötet inleddes med att kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth delade ut RAÄ:s förtjänstmedalj, som i år gick till Gudrun Nordstedt
för hennes stora insatser för kulturarbetet och kulturmiljön. Därefter var
det dags för pris till årets museum som blev Göteborgs stadsmuseum,
mycket tack vare deras utställning om romer. Utställningen fick sedan även
pris för årets utställning av UE forum.
Det som fångade deltagarnas uppmärksamhet under första dagen var
Josette Bushell Mingo som pratade om varför inte hennes historia visades
på museer. Med stor inlevelse framförde hon kritik mot museerna om varför man bara skildrar sin egen historia och utesluter många gånger icke
svenskars historia. Hon fångade publiken och det var knäpptyst i auditoriet under 45 minuter. En tankeväckande föreläsning och ni kan höra en
intervju med henne på http://varmote2014.se/04/josette-bushell-mingo-skramde-publiken-pa-varmotet/
Andra dagen var indelad i åtta parallella föreläsningar och nedan kan ni
läsa reflektioner från spår 2 och 4.
Reflektioner från spår 2, Urval och samlingar
En genomgående synpunkt från flera av föredragshållarna var att museernas samlingsförvaltningssystem är uppbyggda i en svunnen tid och efter
synsätt som idag känns förlegade och som omöjliggör delaktighet från
vår omvärld. Det kan t.ex. vara de etnografiska museernas kataloger som
vittnar om dåtidens syn på andra kulturer och där man idag är tvungen att
”avkolonisera” registreringssystemen. Ett annat exempel är att sökorden
i databaserna visar ett glapp mellan användarnas behov och samlingsförvaltningssystemen. Ord som genus, mångfald m.m. har inga taggar och
söker man t.ex. på smycken i Historiska museets databas får man inga
träffar då man måste veta exakt vilken typ man letar efter. Det innebär att
museerna måste bredda sökorden och också utveckla tematiska ingångar
till samlingarna. Museets kataloger är barn av sin tid, den gamla informationen står kvar tillsammans med det nya och blir ett slags paradigm kyrkogårdar.
44