Realia - Page 31

Tidskrift för konservering Projekt om fogning av styrenplast Moderna materials nedbrytning och konservering är ett relativt sett nytt område inom konserveringsvetenskap. Behovet för forskning inom aktiv konservering är stort. Ett område som lyfts fram är limning, hopfogning och dess långtidspåverkan. Thea Winther rapporterar här om forskningsprojektet. Nu finns forskningsrapporten för ett projekt om limning av museal styrenplast,”Foga samman plast – vad händer på lång sikt?”, som Riksantikvarieämbetet tillsammans med Swerea KIMAB och Kungliga Tekniska Högskolan utförde 2012 tillgänglig digitalt. Flera svenska museer har ingått i en referensgrupp för projektet. Projektet var avgränsat till styrenplast (polystyren), bland annat utifrån en skadeinventering på flera svenska museer som gjordes i samband med FoU-projektet Plast - Morgondagens kulturobjekt, 2005-2008. Delar av studien och dess resultat presenteras i en artikel i Studies in Conservation som finns tillgänglig digitalt och kommer i pappersforn under 2014, (Adhesives for adhering polystyrene plastic and their long-term effect), och hela forskningsrapporten finnas tillgänglig via Riksantikvarieämbetets hemsida (Joining plastics together – what happens over time?). Nedan ges en kort sammanfattning av projektet och resultaten. Sammanfogning av plast Inom vården av våra kulturarvssamlingar finns tillfällen då föremål behöver sammanfogas. Det kan vara på grund av mekaniska skador eller nedbrytningsskador. Frågan uppkommer då om vilket limningsmaterial som bör väljas i avseende på stabilitet, åverkan på föremålet och hur fogen kommer att åldras. 31