?
Tidskrift för konservering
Varnishes for
Paintings
Results from Recent Research
and Practical Applications
Många är de konservatorer som tvekar inför valet av fernissa.
De förutsägbara nedbrytningsegenskaperna hos den välbekanta
dammarn ses ofta som det minst osäkra valet. I ljuset av forskningen kring stabiliteten hos fernissor framställs valet av dammar som ett mindre självklart val av kursens föreläsare. Frågor
kring dessa val diskuterades flitigt under workshopen som arrangerades av 20|21 Conservação e Restauro i Porto, februari
2014. Malin Borin rapporterar från kursen.
?
?
En fernissa löses under workshopen, i enstaka fall behövde fernissorna
värmas för att gå i lösning. Foto: 20|21 Conservação e Restauro.
René de la Rie sammanställer forskningsläget
Regalrez 1094 är den av syntethartserna som i René de la Ries forsk-
ning visat bäst stabilitet och löslighet över tid. Stabiliserad med Tinuvin
292 har den exponerats i ”weatherometer” under 6000 timmar utan att
nämnvärt förändras i löslighet. Anledningen till detta är att den mycket
lilla molekylen inte har några funktionella grupper vilka leder till tvärbindning och gulning som till exempel ketogrupper gör i cyklohexanonfernissor (Ketone resin N, Laropal K80). I reducerade ketonhartser,
såsom MS2A, har man avlägsnat merparten av dubbelbindningarna och
ketogrupperna. Trots detta är nedbrytningsegenskaperna inte tillfredsställande, även om de förbättras betydligt med ljusstabilisator. Även
dammar har i tidigare studier visats kunna stabiliseras med Tinuvin 292
27