Tidskrift för konservering
påverkas av omgivningsfaktorer. Teamet har objektivt och systematiskt dokumenterat hur den kyrkliga konsten mår vid en fast tidpunkt. Dokumentation har utförts för att konstobjekten ska kunna övervakas med anledning
av påverkan från dess omgivning, i detta fall vibrationer och markrörelser.
Utanför Sverige är detta övervakande och proaktiva förhållningsätt inom
kulturvården något som tydligt växt fram de senaste 15 åren.
Inspirerande för oss var medverkan i konferensen “Preventive conservation: practice in the field of built heritage” som hölls september 2009. Där
vi presenterade vårt arbete med kyrkornas fasta konst och tunnelbygget.
Konservatorsförbundet i Schweiz var initiativtagare till detta och deltagare från olika länder presenterade hur man förflyttat fokus från aktiva
konserveringsinsatser på byggnadsknuten konst till förebyggande. Innan
eventuella åtgärder omsätts, direkta likväl som indirekta, läggs tydligare
fokus på att förstå konstens konstruktion, tillverkningssätt och interaktion
med byggnaden för att kunna ringa in dess tillstånd, risker och orsak till
tillstånd. Detta förhållningssätt har vi konsekvent arbetat efter inom projektet. En tillgång för projektet och lagarbetet har även varit att flera av
oss som varit delaktiga i projektet verkar eller har verkat inom kulturvård
och kulturarvsfrågor utanför Sverige, i länder som Tyskland, Österrike,
Schweiz, Estland och Frankrike vilket har gjort att vi inspirerats och tänkt i
nya banor.
Vår förhoppning är att detta förhållningssätt ska få ett större fotfäste
även i Sverige. Genom att veta mer om en byggnads integrerade konst,
dess tillverkningssätt, risker och konsekvenser är det möjligt att ha bättre
kontroll på påverkan och ligga steget före även när det inte vibrerar med
anledning av ett tunnelbygge.
Vårdar vi kyrkokonsten med fokus på ytan?
Förebyggande insatser
Med förebyggande insatser
avses tillfälliga skyddsåtgärder eller byggproduktionsanpassningar vilka
sätts in för att förhindra att
framtida skador eller slitage
uppkommer. Indirekt förebyggande åtgärder sätts in
för att förbättra objektets
omgivning (t.ex. reducering
av vibrationsnivåer, genom
anpassning av byggmetod).
Direkta förebyggande åtgärder är reversibla eller
permanenta konstruktioner
eller skydd på konstobjektet under byggtiden.
Åren som vi har övervakat kyrkokonsten har gett upphov till funderingar
om kulturvård och konservering. I Sverige åtgärdas ofta kyrkornas fasta
konst och ytor i samband med större restaureringar av hela kyrkobyggnaden. Behovet av rengöring eller s.k. översyn är ofta fastställt av annan
yrkesgrupp än konservatorn. I centrum står ofta det estetiska, de för andra
yrkesgrupper och brukare synliga konservatorsinsatserna. Alltför ofta blir
rengöringseffekter av ett kyrkorum och dess konst kommunikationsverktyget för att visa vad konservatorns insatser står för. Altaruppsatsen i Gustaf
Vasa kyrka är ett tydligt exempel när underhåll av yta och estetik har gått
före underhåll av själva konstruktionen. Nittonhundratalets underhåll av
altaruppsatsen har upprepat präglats av att man åtgärdar symptomen på
ytskikten men inte orsaken till dessa. Inom ramen för Citybanans arbete
undersöktes för första gången orsaken till de upprepade skadorna på ytskikten.
Detta har väckt tankar om konservering i Sverige idag. Fokuserar kulturvården än i dag på yta, renhet och synliga resultat? Har vi konservatorer
inte fått eller tagit utrymmet att bevisa vad orsaken till symtomen på objekten faktiskt är?
I efterföljande artikel berättar spåren i den Prechtska altaruppsatsen i Gustaf Vasa kyrkan mer om detta.
Text: Anna Henningsson
20