FOTO: MIIKKA PENNANEN
24
FOILING eller
BÄRPLANSSEGLING
Seglingen har, efter en relativt lång period av icke
revolutionerande utveckling, äntligen tagit ett jättesteg framåt vad gäller fart, spänning och innovativa lösningar. Tack vare bärplan, eller foils, har seglingen nu fått en helt ny dimension, farten ökar, den
kan vara 2–4 ggr vindens hastighet.
Egentligen är bärplan inte någon ny uppfinning.
Samma år som NJK grundades 1861, började den
engelska ingenjören Thomas Moy experimentera
med s.k. hydrofoils, vingprofiler monterade på båtens botten. Moys experiment ledde aldrig till något
genombrott.
Bärplanen var till att börja med av stål vilket
gjorde dem tunga och klumpiga. Dagens bärplan är
ofta av kolfiber eller aluminium och således betydligt smidigare och lättare.
Miljöskäl, höga bränslepriser och en strävan efter snabbare mer extrema båtar har gjort att man,
för ca tio år sedan, återupptog idén med bärplan.
Den 34:e America’s Cup tävlingen i San Fransisco
2013, fick seglingsvärlden att kippa efter andan
då de foilande AC72 katamaranerna formligen flög
över Frisco bukten. Vågorna gick höga, inte enbart
till havs, utan också på land; åsikterna var delade
huruvida dessa enorma katamaraner var lämpliga
att delta i världens äldsta och mest prestigefyllda
seglingstävling. Det var en så stor kontrast till de
tidigare båtarna att det tog en tid att vänja sig vid
tanken. De flesta tycker idag att foilande katamaraner i AC är helt acceptabelt och flertalet är av
åsikten att det t.o.m. är riktigt bra, seglingen är på
väg åt rätt håll.
MOTH jollen är en konstruktionsklass där bara
några få mått och begränsningar angivits. Jollen
har dominerat foilingen under årens lopp och det
är tack vare Moth som bärplanen utvecklats. Moth
är idag både tekniskt avancerad och mycket snabb.
Den ursprungliga jollen konstruerades i Australien
1928. Jollen vägde 50 kg, var klumpig och saknade
vingar. Dagens Moth är gjord i kolfiber, har ett kilformat skrov på 10 kg, burkvingar, en smal vattenlinje
och bärplan på centerbord och roder.