Merenneito I – 6mR
och hans hjälp var ovärderlig. Vi försökte hitta konstruktionsritningarna till Merenneito, men förgäves. Lloyds, Det Norske
Veritas, Åbo Akademi, ingen hade ritningarna. Det som fanns
var utslagsritningar till
Merenneito II, men hon var byggd enligt den nya regeln och
ca 60-70 cm längre i vattenlinjen, vilket George kunde konstatera.
Detta var bara ett av de många problem som skulle lösas.
Men med dem tänker jag inte tråka ut läsaren. Hela projektet
tog ca 6 år och resultatet blev en sexa som är det vackraste
jag sett! Vår strävan var att bevara det som gick att bevara,
använda moderna material där det behövs. Och så blev det.
Jag tror mig ana att George Cuthbertson gärna hade sett att vi
bevarat ännu mera av det ursprungliga, men hans finkänslighet
förbjöd honom att kommentera.
Projektet krävde naturligtvis många resor till Toronto, där
Vicke och jag fick njuta av seafood och goda lokala vita viner på
kvällarna efter varvsinspektionerna.
Bäst kommer jag ihåg besöken på Royal Canadian Yacht Club
på ön utanför Toronto samt högkvarteret i centrum av Toronto.
Speciellt en söndag morgon klockan 10 i klubbens högkvarter,
där vi fick träffa sju stycken gentlemän i åldern 75-85 år, som
alla hade seglat med Merenneito. Det blev en rolig diskussion
med många anekdoter.
Till Merenneitos meritlista hör deltagandet i Guldpokalseglingarna i Long Island Sound 1927, där hon vann en deltävling.
George Cuthbertson påstod att hon var den första mR segelbåten på de stora sjöarna och att hon därmed innebar början till
en ny era för segelsporten där.
Och hemresan då? Ja, den kunde få den mest härdade person att riva sig i håret. Ingredienserna i soppan var antiterroristlagar, huliganer, förseningar och dålig information. Men
sedan hon äntligen kommit till Baltimore och ombord på det
utmärkta rederiet Spliethoffs MS Timca, gick allt som smort via
Fredrikshamn till Granströms Varv i Hangö. Där finslipades Merenneito med Ulfs och Peters stora sakkunnighet. Ett stort tack
till dem och till Rederiet Spliethoff.
Nu seglar den 82-åriga damen igen efter en rejäl ansiktslyftning.
Och budgeten då? Ja, den fördubblades – men det var det
värt!
Lars Lindblom september 2009
Bilden: Jorma Rautapää
The most precious jewels are made of wood.
WB-Sails
Winning Boatspeed
The WoodenBoat World Finland Ab, Oy
www.wbboats.
☎ +358 40 546 6074
Mainostoimisto Värjäämö
10
Med stigande levnadsstandard har intresset för att renovera
gamla föremål ökat markant. Den trenden har även “drabbat”
6mR klassen. Man har grävt fram ur skogar, skjul, källare, lador,
ja, på de mest fantasifulla ställen har sexor hittats och renoverats för att tävla med ännu i skick varande systrar.
Merenneito var inget undantag. Hon hittades utanför Toronto hos Woodwind Yachts där hon stod i en lada under tak tillsammans med folkbåtar, drakar och en mängd klasslösa flytetyg
i synnerligen varierande skick.
Dit hade hon kommit efter att ha tillbringat en vinter fullpackad med snö hos den sista kanadensiska ägaren före Woodwind Yachts köpte henne. Före det hade hon haft ägare i Finland, USA och Kanada och varit med om många hårda duster.
Woodwind Yachts har specialiserat sig på renovering och reparation av träbåtar och varvet har räddat många jakter från en
säker undergång.
Min hädangångne farbror, båtkonstruktören Jarl Lindblom,
hade vid ett av samtalen med mig sagt: “köp aldrig en gammal
renoveringsfärdig båt, man vet aldrig vad som döljer sig under
ytan. Ju mera man river, desto mera hittar man att riva”.
Jag gjorde precis så som min farbror sagt att jag inte skulle
göra! Jag köpte Merenneito! Varför, och hur det gick – skall jag
försöka klargöra för er här:
Efter att ha innehaft diverse segelbåtar, hade jag gått över
till motorbåtar - men dragningen till segelbåtar fanns kvar. Så
när vår son Victor uttryckte en önskan att få skaffa en 6mR båt
att tävla med, var jag lätt att få övertalad. Men jag ställde ett
villkor: båten måste vara konstruerad av en släkting till oss! Det
tog Vicke ca 15 minuter och Merenneito var lokaliserad - och
för att inte göra saken lättare låg hon utanför Toronto! Och
vad mera: Merenneito var konstruerad av Zake Westin, min fars
morbror, och uppfyllde således mina villkor.
Hon var byggd i Hangö av Åbo Båtvarfs hantverkare för konsul Hemming Elfvings räkning år 1927.
Nåväl, jag ville ju stå för mina ord, så vi flög till Toronto och
träffade Ken LaValette, ägare till Woodwind Yachts och Merenneito. Min ursprungliga tanke var att ta henne till Finland
eller Estland och renovera henne här. Men därav blev intet. Ken
LaValette sålde båten endast i renoverat skick i Toronto och
därmed basta. Och så blev det.
Under vår första resa till Toronto introducerade Ken LaValette oss till George Cuthbertson, tidigare delägare i C & C
Yachts, som bl.a. har designat en del för Baltic Yachts i Finland.
George Cuthbertson åtog sig att hålla ett öga på renoveringen