Atlantic Round – you should have been there!
De nordiska klubbar som tillsammans ordnar Femklubbsregattan för juniorer, Vikingaträffen för långfärdsseglare och – med
en viss modifikation – Vänskapsseglingarna för äldre förmågor
– har även något annat gemensamt.
De träffas varje år i evenemanget Atlantic Round som detta
år arrangerades av North American Station – klubbarnas vänorganisation i New York.
NAS är en sammanslutning av seglare i USA, speciellt New
York- regionen – som intresserar sig för att segla i Skandinavien och som vill arbeta för att utveckla samarbetet mellan
amerikanska och skandinaviska seglare.
Konkret har många NJK-juniorer blivit bekanta med NAS
och dess medlemmar genom utbytesprogrammet, som gett
möjlighet att bo och segla en månad i USA.
SCYC – en dynamisk klubb i
aristokratisk miljö
NAS och/eller SCYC.
NJK representerades av Jan-Erik Rae och Jani Syrjänen,
båda rätt nya medlemmar och av mig med hustru Martina
– vi hade alla fastnat för notisen i vårens NJK Nytt. Normalt
seglade vi tre tillsammans men en dag blandade man ihop
teamen så att alla besättningar representerade tre olika nationaliteter.
Henrik Ramsay har berättat om Long Island och Seawanhaka
i sin bok Sommar och Segel – han seglade där om Guldpokalen
1937. Själv hade jag deltagit i en regatta där 1969, på Michael
Berners Swan 43 Runn.
Vi NJK:are upplevde ett evenemang som sent skall glömmas.
Seglingarna var intressanta och väl arrangerade, gästfriheten
var fantastisk och allting var välorganiserat. Bäst av allt var
Jämn start på Oyster Bay .
NJK (60) startar i lä
Atlantic Round 2007 gick av stapeln i september med
Seawanhaka Corinthian Yacht Club på Long Island som bas.
Seglingsprogrammet var intressant med både match- och
fleetracing i Sonar och J24. Dels seglade man på Long Island
Sound, dels i skuggan av skyskraporna på Manhattan, rätt
utanför Ground Zero.
Utöver seglandet hade vi möjlighet att under sakkunnig
ledning av NAS’ Post Captain David Tunick besöka Metropolitan Museum och New York Yacht Club’s magnifika
byggnad där America’s Cup brukade stå. De flesta av oss
bodde hos amerikanska seglarfamiljer med anknytning till
Det kunde vara tätt mellan de åtta
sonarerna. NJK (60) söker sin plats.
ändå möjligheten att bli bekant med amerikanska seglare
och kolleger från de skandinaviska klubbarna, programmet
gav goda möjligheter till “socializing”. SCYC var en välorganiserad klubb och Sonar-båtarna vi seglade – kan kanske
karakteriseras som något förlängda 606’or – var i gott skick
och hade nya segel.
De fem följande åren ordnas Atlantic Round i Skandinavien.
Kanske är ramarna något blygsammare än “over there” men
det är alltid ett evenemang som är värt att delta i och det finns
inga krav på att man skall vara gråhårig och/eller mångårig
styrelsemedlem för att få delta.
Pata Andersson
Ps. Och hur gick seglingarna då undrar kanske någon?
Jo tack, ibland bättre, ibland
sämre. Danskarna var bäst,
KDY representerades av
tre väl samspelta matchseglare men vi lyckades
ibland hyfsat och hämtade
t.o.m. hem ett pris.
Text o foto:
Pata Andersson
Det gällde att hitta kårarna mellan Manhattans
skyskrapor.
NJK:s Omega attackerar i lä
av Manhattans skyskrapor