NJK-nytt 5/2015 | Page 14

På sjön Guzianka Wielka på väg norrut. 14 skymma så vi startade aktersnurran och började söka hamn. Vi hittade en hamn då det redan var ganska mörkt. I hamnen Talty fanns några andra båtar, men för övrigt var det dött, krogen var stängd liksom duschen. Alldeles bredvid hamnen fanns ett litet kapell och på morgonen kom mycket folk både unga och gamla till gudstjänsten. Efter frukosten startade vi i gråmulet väder mot Mikolajki, som är ett något större samhälle med flera marinor och service för seglare. För att komma till hamnen måste vi fälla masten för att kunna passera under tre broar. Framme i Mikolajki åt vi lunch i en strandrestaurant och bekantade oss med staden, vi såg bl.a. en aktiv lutheransk kyrka, vilket inte är alldeles vanligt i det katolska Polen. Mikolajki är en stor turistort med många stora hotell och också ett betydande seglingscentrum. Måndagsmorgonen var regnig, men under förmiddagens lopp klarnade vädret upp och vi kunde starta söderut i trevligt väder med hyfsad vinden. Vi fick en trevlig slör, men då sjön så småningom smalnade avtog också vinden och blev växlande. Stränderna var ganska höga och skogbevuxna och landskapet vackert, ibland blev sjön bredare och då blev vinden bättre. På sjön fanns det väldigt många båtar och också båthamnar med jämna mellanrum. Mot slutet av dagens etapp blev vi igen tvungna att sänka masten för en bropassage och efter bron var det ännu en sluss Sluza Guzianka, som lyfte oss två meter. Sista biten till ­Ruciane-Nida där vi skulle övernatta körde vi för motor i ett vackert sjölandskap. Hamnen hade plats för många båtar och var också bas för flera sightseeingbåtar. På kvällen gjorde vi en promenad i samhället, där det fanns en annan båthamn. Längs sjöstranden fanns det rester av löpgravar och bunkrar från för- sta världskrigets tid. Det var den första tyska försvarslinjen i dåvarande Ostpreussen mot ryska Polens gräns, slaget vid ­Tannenberg 1915 utkämpades delvis i den här trakten. Följande förmiddag gjorde vi en promenad till Sluza Guzianka i vacker skogsterräng (delvis bokskog). Efter lunch startade vi norrut och slussade ned till Beldany-sjön. Vädret var vackert och varmt, men vinden lyste med sin frånvaro. Vi körde till en by ­Iznota på sjöns västra strand, där det fanns en gästhamn. När vi närmade oss inloppet till hamnen tog farten slut och vi måste lyfte centerbordet för att flyta in, rodret måste vi också lyfta och till slut paddlade vi in. Hamnen var cirkelrund och delvis utgrävd och i mycket vacker omgivning. På kvällen inbjöd besättningen från en annan segelbåt i hamnen oss till ett ­ lägerbål, största delen av besättningen visade sig vara medicine studeranden från universitetet i Krakow. Det var mycket stämningsfullt att sitta vid lägerelden under den fantastiska stjärnhimlen och lyssna till polska sånger till gitarrackompanjemang. På förmiddagen gjorde vi en promenad till själva byn, som låg väldigt vackert på båda sidor av ån Krutynia, som är en vattenled ända till Östersjön, antagligen är den numera farbar endast med kanoter. Efter promenaden startade vi mot Mikolajki, där vi åt lunch och tankade ­ och fortsatte norrut. Efter att vi passerat broarna råkade vi utför en malör, motorn stannade plötsligt och då vi undersökte saken märkte vi att en skyddsring runt propellern delvis var lös. Vi paddlade till stranden och kontaktade uthyraren som kom inom ett par timmar och fixade saken. Då var klockan redan så pass mycket att vi endast körde ett kort stycke till marina. Efter frukosten körde vi tillbaka till Mikolajki där vi åt lunch och handlade, varefter vi igen startade norrut. Nu fick vi en verkligt fin segling i halv vind och slör, mot kvällen sökte vi oss till en liten hamn Jora Vielka, som ligger i en vacker vik på Talty-sjöns västra strand. På kvällen besökte vi byn, där det fanns en hel del fritidshus och också äldre bondgårdar. Efter frukosten och en promenad startade vi mot Ryn och vinden var ganska frisk, men då vi hade slör var det skön segling i det vackra vädret. På eftermiddagen bekantade vi oss med Ryn och följande morgon var det dags att överlåta båten. En minnesvärd vecka var över. Farlederna på sjöarna var väl utmärkta och det fanns service för seglare, men också många naturhamnar. Själv blev jag överraskad av det stora antalet båtar och också av att det fanns stora båtar, den största båten jag såg var en Delphia 37. Båtarna hade genomgående centerbord och lyftbara roder. Torolf Bäckman Gästhamnen i Ryn och båten vi seglade.