S/Y Tuuletar
LÅNGFÄRDEN 2015
Loch Ness.
10
MAJ • kyligt, fuktigt och blåsigt
S/Y Tuuletar, med Raija och Pekka Arko
ombord, inledde sommarens långfärd
i början av maj, med start från Kråkskär. En frisk sydlig vind förde oss snabbt
över Skiftet och Ålands hav, över till den
svenska sidan. T.o.m. solen visade sig,
temperaturen var plus tolv grader, det
kändes bra att vara på väg.
P.g.a. hård motvind blev vi tvungna
att vänta på tjänligare vindar i Sandhamn. Det gjorde ingenting, resan hade
just börjat och i Sandhamn är det lätt
att trivas. I hamnen låg inte många gästande båtar, men ”Värdshuset” var fullt.
Där firade vi vårens sista ”Fredags Happy
Hour”. Det är en samlingsplats för ortsbor och sommargäster, stämningen var
på topp. Vi har varit i Sandhamn flera
gånger men nu var det första gången vi
hittade kyrkan och begravningsplatsen.
De hårda motvindarna fortsatte, det
var tio grader i luften och det regnade
varje dag. Resan fortskred långsamt, det
blev många dagar i hamn. Vi hoppades på
medvind då vi kommit till Köpenhamn,
vilket skulle göra resan snabbare. Så blev
det inte, vinden kantrade mot nordväst
och lågtrycken vällde in över Atlanten.
Än en gång kämpade vi mot vinden.
Vi såg inte många segelbåtar och
hamnarna var så gott som tomma. I den
populära hamnen Skagen låg nu bara sex
båtar. På återresan, i juli, låg där ca 600.
S/Y Tikki låg också i hamnen och väntade på bättre vindar för att segla över
till Norge. Vi väntade i fyra dagar innan
de rätta vindförhållandena infann sig.
Vår avsikt var att segla till Kristiansand.
Vindriktningen var bra, vi hade bidevind,
men vågorna var stick i stäv och vi måste
fälla så mycket att vi sent på kvällen kom
till Arendal. Resan fortsatte sedan längs
med den norska kusten ända till Stavanger. Vi väntade sedan i Norges sydligaste
stad, Mandal, fem dagar på lämpliga
vindar. I hamnen låg förutom vi, en tysk,
en engelsk, en fransk och en amerikansk
segelbåt.
Nuförtiden är det många som lämnar
sin båt i Norge över vintern. En del av
båtarna skulle segla söderut, andra norrut. Vindarna blåste med stormstyrka,
varför alla låg i hamn och bara väntade.
Gästhamnen hade ännu inte öppnat för
säsongen, men vi fick vatten och el. I staden fanns en bra simhall med bastu.
JUNI • ändring i planerna
I början av juni kunde vi styra kosan mot
Shetlandsöarna. Än en gång begav vi oss
för tidigt ut på havet, vi var för ivriga.
Till en början var vindarna svaga, vågorna som vanligt rakt emot. Vädret bjöd på
alla möjliga variationer. Vindriktningen
varierade, det regnade och var kallt. Nu
fick vi bruk för de i Norge införskaffade
torrdräkterna. Vid midnatt kom vi fram
till Lerwick. Då hade vi seglat 250 sjömil
och vi var nog ganska trötta.
På morgonen kunde vi se att också
S/Y Tikki och S/Y Ninni hade kommit i
hamn under natten. En ovanlig syn; tre
finska båtar samtidigt i Lerwicks’ hamn.
Tikki var på väg till Island och Ninni till
Grönland. Vår plan var också att segla till
Grönland. Bakom oss hade vi sex veckor
av enbart kryss. I Lerwick fick vi vänta en
hel vecka på de rätta vindarna. Väder
leksprognosen lovade inte bättre förhållanden för den följande veckan. Den
utlovade 6–8 Beaufort NW. Till råga på
allt visade israpporten för vattnen kring
Grönland, att vi förmodligen inte kunde
komma fram överhuvudtaget. Nu var det
dags att göra ett beslut. Vi styrde nu
kosan mot söder, mot Orkney öarna och
därifrån till Skottland för att se om sjöodjuret ”Loch Ness” skulle råka visa sig.
Grönland förblev en dröm, men vi seglade i en frisk sidovind dryga 100 sjömil
till Kirkwall. Sedan vi senaste besökte