NJK-nytt startar en ny följetong.
I detta och följande nummer av tidningen
kommer en eller flera av våra uppskattade
skärgårdshamnar att presenteras mera i detalj
än vad årsböckerna ger utrymme till. Serien
inleds med Kajholmen, den mest kända och
besökta hamnen.
Kajholmen
Nyländska Jaktklubbens
oas i 75 år
10
75-års jubiléet firades med en välbesökt
skärgårdslunch den 11 juni 1994. Kommodor Tancred Malmström höll festtalet
ifrån strandvillans trappa. Lars Krogius,
donatorernas företrädare i yngre generation, hade ingående forskat i Kajholmens
förhistoria och presenterade på ett livfullt och entusiastiskt sätt, åtminstone
när det gäller NJK:s tidigare historieskrivning, delvis helt nya uppgifter om
hur Kajholmen kom i NJK:s ägo. Citerar
här i korthet Lars Krogius:
”Kajholmen utgjorde fram till 1911 en
del av Löparö enstaka skattesäteri i Sibbo socken. Lagfarten på Löparö innehades vid denna tid av länsdjurläkare Henrik Tallgren, som hade köpt Löparö av sin
far ingenjörskapten och riddare Henrik
Tallgren den 25.10.1895. Artisten Berndt
Lagerstam köpte holmen av Tallgren den
7.12.1907 och holmen utstyckades till en
självständig lägenhet Kajholmen RN: o
1:7 den 26.4.1911. Några år senare, exakt datum saknas, bytte Kajholmen igen
ägare. Köpare var denna gång ingenjör
Georg Erik Borgström, som erhöll lagfart
till lägenheten den 4.11.1918.
Den 7 april 1919 övergick Kajholmen
i Nyländska Jaktklubbens ägo genom ett
köpebrev, som för klubbens del undertecknades av kommodor Ernst Krogius
och Gunnar L. Stenbäck. Köpesumman
finska mark 66.000,- erlades av bröderna Ernst och Lars Krogius, som sålunda
skänkte holmen till klubben”.
Den illustrerade kartan på följande
uppslag upptar bl.a. namn som Hafsbadet, Hvalfisken, Segeltorkning, Engelska
Skansen och Jungfruburen. Allt vittnar
om att aktiviteterna på Kajholmen varit
många och mångskiftande under åren
som gått. Vi, alla dagens Kajholmsälskare, vet hur välbesökt Kajholmen är från
tidigt på våren ända långt in i oktober.
T.o.m. på vintern gör vi skidutflykter för
att titta till vårt sommarparadis. Engelska Skansen låter intressant. Bakgrunden
till namnet har med tiden fallit i glömska. I NJK:s 100-års historik berättar
emellertid Tor Smedslund att engelska
flottan enligt muntlig tradition under
Krimkriget 1854 skulle ha legat för ankar mellan Kajholmen och Pörtö och fyllt
sina dricksvattenlager på Kajholmen. På
nordöstra udden finns en alldeles tydligt
byggd jordvall, som man antar vara uppförd som skydd för hamnen medan vattenkaggarna fylldes. Några verkliga belägg för uppgifternas riktighet lyckades
Tor Smedslund inte hitta.
Redan samma år, som Kajholmen
övergick i NJK:s ägo, beslöt klubbens styrelse dokumentera donationen med en
hällristning. Planeringen av utformningen anförtroddes Gunnar L. Stenbäck, som
redan tidigare visat prov på ett ypperligt
sinne för stil och pietet i delikata sammanhang. Han står bl.a. för planeringen
av Finlands båtklubbsflagga i samarbete
med Carl Slotte. I berget vid södra sidan
av hamnviken kan man i vacker lapidarstil under Nylands Läns vapen läsa:
Frans Lagerstams villa på Kajholmen
i Sibbo omkring 1910. På bilden Frans
Lagerstam, Elin Lagerstam och Olga
Duncker.