North American Station (NAS)
värnar om kontakter och traditioner
12
År 1964 inleddes samarbetet mellan Nyländska Jaktklubben och North American
Station. NAS hade grundats redan 1945 av
greve Per Sparre som var medlem i KSSS.
Per Sparre föddes i Borgå 1895. Hans mor
var Eva Mannerheim (Carl Gustaf Mannerheims syster) och hans far var en känd
svensk konstnär, baron Louis Sparre.
Per Sparre kom på idén att grunda en
filial för KSSS i USA, ”The North American
Station”. Det var inte frågan om en vanlig segelförening utan huvudsyftet var att
uppmuntra medlemmarna i konsten att
bygga, rigga och behärska mindre fartyg
samt att höja intresset för sjömanskap och
båtdesign, genom att förstärka relationerna mellan seglare i USA och Skandinavien.
För att uppnå målen har man inom
NAS aldrig strävat efter ett stort medlemskap. De som utmärkt sig inom kappsegling, långfärd, båtdesign, som seglat
eller planerar en segling i skandinaviska
vatten har varmt välkomnats. Många nuvarande och tidigare medlemmar representerar toppen av amerikanska seglare.
Idag har NAS ca 250 medlemmar.
År 1964 införlivades Kungliga Danska
Segelföreningen (KDY), Kungliga Norska
(KNS) och NJK i North American Station.
År 1967 slöts också Göteborgs Kungliga
Segelsällskap (GKSS) till NAS. NAS bestod
nu av fem hemklubbar och det officiella namnet blev ”The North American
Station of the Royal Scandinavian Yacht
Clubs and Nyländska Jaktklubben”.
NAS har bl.a. arrangerat transatlantiska kappseglingar med början år 1959
från Newport till Marstrand, 1960 Bermuda till Skagen, 1966 än en gång Bermuda
till Skagen, 1972 Newport till Virgo i Spanien osv. Den sista transatlantiska kappseglingen som arrangerats var 1981 Bermuda till Horta och vidare till Cowes.
Lars Colliander (tidigare Post Captain,
idag NJK:s representant i USA) och till
höger KDY:s juniorchef Michael Nobel
Bilateralt juniorutbyte mellan NAS och hemklubbarna
år var det GKSS som arrangerade regattan i Marstrand, nästa år står KNS i tur.
Ett problem har varit att hitta värdfamiljer på denhär sidan Atlanten då sommarloven inte riktigt passar in i tidtabellen.
Alla de NJK-juniorer som fått resa på utbyte har varit glada över den möjlighet
som detta juniorutbyte ger. NJK sponsorerar delvis resan med medel från en
juniorfond.
***
NAS årsmöte och galamiddag hålls första fredagen i december på New York
Yacht Clubs klubbhus i New York. Det är
en skandinaviskt inspirerad tillställning
med skandinavisk mat, snaps och t.o.m.
luciatåg. Man vill verkligen värna om
kontakterna och traditionerna med hemklubbarna, därför är det min förhoppning
att man inom NJK gör sitt yttersta för att
uppehålla dessa värdefulla traditioner.
Till 150-årsjubileet nästa sommar
får NJK besök av medlemmar i NAS och
New York Yacht Club. Det är frågan om
en eskader där NAS och NYYC korsar sina
vimplar (crossing burgees) och medlemmar från båda klubbarna kommer för att
njuta av den finska skärgården samtidigt
som de vill hylla NJK. Mera om eskadern
följer i nästa nummer av NJK-nytt.
Femklubbsregattan har integrerats i samarbetet med NAS
Det var ursprungligen NJK som inbjöd
juniorer från NAS att delta i femklubbsregattan då den arrangerades på Björkholmen 2006. Vissa diskussioner fördes
om detta skulle bli en kutym eller förbli
en engångsgrej, men då kom NAS med en
idé som ingen kunde motstå: 2009 hölls
femklubbsregattan första gången i Newport RI. Juniorerna var tagna över att få
segla i Newport och det resulterade i att
femklubbsregattan levde upp på nytt. I
Gunilla Antas
Atlantic Round
För att utöka samarbetet mellan hemklubbarna hölls 1978 en kappsegling som
kallades Atlantic Round. Det blev dock en
engångsföreteelse. År 1991 gjorde man
ett nytt försök; man föreslog en årligen
återkommande regatta som vart tredje
år skulle seglas i USA, mellanåren skulle
hemklubbarna i tur och ordning stå värdar.
Den första Atlantic Round-regattan seglades 1993 på Stamford and Noroton Yacht
Clubs. Efter det har regattan blivit en årligen återkommande höjdpunkt i samarbetet mellan hemklubbarna och NAS.
David Tunick (NAS Post Captain) fram ör en modell av America (ägd av NYYC:s
f
första kommodor John Cox Stevens)