Kommodoren har ordet
Efter en skön, omväxlande sommarferie, har livet återgått till
det ”normala”. Havets kluckande har ersatts av bilars buller
och avgaser. Livet på Björkholmen och Blekholmen fortsätter livligt, hösten betyder inte slutet på klubbens aktiviteter,
tvärtom. Höstens program är fyllt av evenemang som båttorget,
juniorträning nästan varje kväll, torsdagsseglingar, höstregatta,
MRC kappsegling, Kajholmsbahia, kräftkalas osv.
Trots alla aktiviteter kring hösten vill jag dröja kvar vid
sommaren en stund. Ute på vår utsiktsplats invid Skiftet har
vi med kikaren i högsta hugg spanat efter segelbåtar, motorbåtar, fåglar eller naturfenomen som tromber. Vi såg faktiskt
en tromb men tack och lov dog den ut innan den nådde oss.
Segelbåtarna har i stora skaror styrt kosan mot Åland, några
har rentav seglat medan de flesta idag tycks välja att ty sig till
motorn och låta seglen ligga kvar i gott förvar i bomkapellet.
Förvånade har vi följt med dessa mastförsedda motorbåtar som
i en vacker bris väljer att låta motorljudet överrösta vinden,
vågens brus i stäven.
I samma takt som båtbeståndet ökar ser man fler och fler
båtar med Finlands flagga i aktern. I de flesta fall är båten
antagligen hyrd, förhoppningsvis sjöduglig och utrustad med
allt som lagen förutsätter. Det finns säkert också många som
väljer att inte skriva in vare sig själv eller båten i någon förening. Vilken orsaken än är får man hoppas att
kaptenen ombord känner till sitt ansvar.
Den nya lagen om registrering av båtar som
träder i kraft den 1 oktober 2007 är ämnad att
öka säkerheten på havet. Alla segel och motorbåtar över 5,5 m berörs av den nya lagen.
En båt, oberoende av typ, som har en motor
på över 20 hästkrafter skall registreras. Ifall
man skulle vara en stolt ägare till t.ex. en pråm
med en bastu på, skulle man vara skyldig att
registrera pråmen om den hade en 20 hästkrafters motor i aktern. Kanske skulle pråmen
inte fartmässigt vara en stor säkerhetsrisk? I
Danmark definieras registreringsbehovet för
motorbåtar enligt principen: planande båt bör
registreras. Möjligen kunde vi tänka om?
Det nuvarande flaggreglementet förblir
förhoppningsvis som det är idag oberoende
av det nya registreringssystemet. Idag finns
alla de NJK båtar som vill bära klubbens flagga i klubbens
båtregister, båtarna besiktigas årligen. Alla NJK medlemmar
förutsätts vara medvetna om klubbens flaggreglemente. Till
min förvåning får jag höra att det så gott som varje sommar
framkommer att det finns de medlemmar som tror att medlemskap i klubben ger dem rätt att föra klubbflagg trots att båten
inte är inskriven i klubbens båtregister och förmodligen inte
heller är besiktigad.
Att segla är inte bara nödvändigt utan det är också ett ekologiskt sätt att ta sig fram på vatten. Vi lever på havet under några
veckor varje sommar. Det gäller att ha den rätta attityden för att
minimera nedskräpningen. Vi är tyvärr inte ensamma på havet.
Idag är det tusentals båtar som utnyttjar våra naturresurser. I
Finland har vi c:a 40.000 km havsstrand och c:a 130.000 km
sjöstrand. Att hålla dessa stränder fria från avfall och skräp är
en stor utmaning. För att lyckas måste varje båtfarare tänka på
sitt ansvar. Miljöskydd baserar sig på frivillighet, det fordras
bl.a. kunskap, eftertänksamhet, attitydförändringar och utgifter. För båtfararen behöver den ekonomiska delen inte vara så
stor, det viktigaste är kanske soppåsar och så ett medlemskap i
Håll Skärgården Ren. Vid provianteringen är det bra att ta sig
en tankeställare. Vilka produkter lönar det sig att ta med? Se
på förpackningarna, ofta är själva förpackningen mer skrymmande än själva produkten. Då man börjar fundera över dessa
saker har redan en attitydförändring skett.
Obehagliga incidenter i våra skärgårdshamnar sker, tack och
lov, inte ofta. En tråkig incident i slutet av juli vid Högholmen
har nått mina öron. Tack vare rådiga medlemmars ingripande
kunde fridstöraren (icke medlem) köras bort. Med stigande
antal sjöfarare som saknar kunskap om hur man beter sig på
havet är risken naturligtvis stor att liknande incidenter blir fler.
Klubbens stränga regler för klubbhamnarna är befogade och
klubbmedlemmarnas handlingssätt spelar här en viktig roll.
Det gäller vår gemensamma egendom och trivsel.
Här hälsas Gunilla av Ingmar Eriksson med flaggan
Våra seglares framgångar och uteblivna sådana, både internationellt och nationellt, finns närmare beskrivna längre
fram i bladet. Speciellt glada och stolta är vi alla naturligtvis
över att Team Silja Lehtinen lyckades knipa en OS landsplats
i Cascais. Vi hade nöjet att dagligen följa med seglingarna via
dagstidningen eller på nätet. Spaltutrymmet som seglingen fått
under den gånga sommaren var stort. Först var det America’s
Cup och senare fylldes sportsidorna av bilder och trevliga
referat från Cascais. Vi får hoppas att flere sportredaktörer
småningom får upp ögonen för den fina båtsporten.
Gunilla Antas