Noora Ruskola och Mikaela Wulff , landslagsseglare i 49erFX
Challenge
Challengeseglarnas utmaningar
har varit ett ovanligt år med
2020 tanke på covid-19 men samtidigt ett väldigt intressant år på sätt och vis . Året började med VM-tävlingarna i Australien . Vi hade en lyckad regatta ända fram till den sista dagen då vi föll i resultatet från 12 plats till 19 .
Efter VM åkte vi till Spanien för att inviga vår splitternya båt och träna inför kommande tävling . Vi förberedde allt , valde bästa segel , mast och splitsade repen inför tävlingen i Spanien och OS kvalet i Italien . Träningen i Spanien med den nya båten kändes väldigt bra . Den var snabb och det kändes som om allt det vi tränat på reflekterades i vår segling och prestation . Vi hade bra moment och var färdiga för att kämpa för den sista biljetten till OS . Vårt moment bröts dock när covid-19 pandemin bröt ut . På grund av pandemin ställdes alla tävlingar in och vi blev tvungna att åka hem . Vårsäsongen var över och OS flyttades framåt med ett år .
Under våren tog vi en paus från seglingen eftersom vår båt satt fast i Spanien och seglingssäsongen hade inte ännu börjat i Finland . Vi ägna tiden till att lugna ner och fokusera på annat efter att i tre år konstant rest runt världen för att träna och tävla . Det gjorde oss gott att vila och vi var motiverade att börja träna igen på sommaren .
Under sensommaren råkade Mikaela
Foto : Kyle Langford
Sinem Kurtbay och Janne Järvinen , landslagsseglare i Nacra 17
14
Sinem Kurtbay och Janne Järvinen .
Aleksi Tapper .
Säsongen blev inte riktigt som planerat på grund av corona pandemin . På våren blev jag student från Mäkelänrinteen Urheilulukio , varefter jag läste intensivt på inträdesförhören . Jag blev antagen till Hanken . Det blev mera seglingsträning i Finland än det ursprungligen var planerat , men jag deltog också i några riktigt lyckade träningsläger utomlands med hård internationell konkurrens av bland andra många OS-seglare .
Samarbetet med min nya tränare Andreas Geritzer ( OS-silvermedaljör i Laser 2004 ) från Österrike har gått mycket bra och jag har gjort framsteg på de flesta delområdena . På grund av pandemin blev FM den enda tävlingen
Precis som för alla andra har det gångna året varit fullt av utmaningar för oss . Besvikelsen efter världsmästerskapstävlingarna i Auckland i december 2019 var stor . Då kändes det som om vi tappade chanserna till en nationsplats redan under de två första tävlingsdagarna som följd av fel val av utrustning .
Det faktum att vi tillhört ett av de snabbaste Nacra 17-teamen under hela månaden inför tävlingarna gjorde inte besvikelsen mindre . Vi lyckades ändå samla oss och seglade in bland
Aleksi Tapper , utmanarlandslaget i Laser Standard
jag deltog i under året , där slutade jag på andra plats efter Finlands OS-representant Kaarle Tapper .
Fysikträningen är viktig för Laserseglare och jag samarbetar med tränaren Kimmo Kourunen via idrottsakademin Urhea . Nu är den stora utmaningen att kombinera effektiv fysisk träning med tjänstgöringen i Idrottskompaniet i Sandhamn .
Tack vare att möjligheten att utföra min militärtjänst i idrottskompaniet kommer jag även att ha goda möjligheter att resa utomlands på seglingsläger under vintern . Jag ser framemot nästa års internationella tävlingar då jag igen kan mäta mig med världseliten .