hade vi lätt tidspress, annars skulle det
ju bara ha varit en lätt och ledig semes-
tersegling. Annika måste vara på jobb på
torsdag förmiddag, så senast tidigt på
torsdag morgon måste vi vara någonstans
där det går tåg eller buss.
Non stop till Hangö
22
Joonas kom på den strålande idén att vi
kan segla hela natten. Då kanske vi kom-
mer till Hangö redan på onsdag morgon
eller förmiddag. Annika kan ta ett pas-
sande tåg och vi andra kan sova ut före vi
fortsätter. Prognoser kollades och vi var
överens om att det var en bra plan. Till
vår glädje började det också blåsa lite
mer! Det kändes som segling och inte
bara långsamt glidande. Med vinden kom
vågorna och den av oss som var i tur att
sova funderade, så som man alltid gör:
“Hur svårt kan det vara att ta de där vå-
gorna lite mjukare?!”.
Något tag mitt i natten, ungefär söder
om Utö, konstaterar Joonas att kölsvinet
är fullt med vatten. Det hade det inte va-
rit tidigare och sådär mitt i natten får det
ju en att känna sig ganska liten på jor-
den. Länspumpen var också ur funktion
och de gjorde att vår plan att segla direkt
till Hangö inte kändes så lockande precis
då. Dags för en ny plan! Det blev att vi tar
ett strandhugg på Utö för att i lugn och ro
kolla läget med länspumpen och laga lite
varm mat. Sagt och gjort, vi ändrade kur-
sen och det börjar så småningom ljusna.
Då känner jag att det knackar på min axel
när jag sitter vid rodret. Skumt. Vi är tre
ombord, jag vid rodret, Joonas framför
mig och Annika sover. Jag svänger på hu-
vudet och ser en liten hackspett sitta på
min axel. WOW! En fågel! Skulle jag ha
Non stop segling.
varit lite coolare i situationen skulle det
kunna finnas en bild på det här, men jag
blev så ivrig så den flög iväg och satte
sig på fockens akterlik istället. Ta in den
scenen i ditt medvetande: jag seglar en
J80:a på Östersjön i lätt morgonrodnad
med en fågel på min axel.
Pit stop på Utö
Det blåser ca 6-7m/s rakt in mot bryg-
gan på Utö. Alla i hamnen sover. Vi tar
in med segel med bra fart och rätt hög
volym när vi kommunicerar med var-
andra. Det kan hända att vi väckte en
båtägare med våra röster. Annars var det
perfekt. Annika lagar vår första varma
mat på resan, Joonas får länspumpen att
fungera med en skruvmejsel som hand-
tag och jag tar en liten tupplur. Två tim-
mar senare drar vi vidare. Vi leker att
det är en ny dag och att vi har en natts
sömn bakom oss. Så är det ju inte men
det är onsdag och vi fortsätter kryssa mot
Hangö. Lite motor en stund när vinden
dör, men den kom tillbaka. Fortfarande
kryss. Den ena båten efter den andra ger
upp kryssandet, men vi kämpar på och tar
in för segel i Hangö en kvart innan bas-
tun stänger. En klassisk förtöja, vika segel
och röja det värsta på någon minut för att
sedan med bestämda, trötta och snabba
steg ta oss till bastun. Det var skönt!
Pizzan och ölen smakade också bra!
Annika tar morgontåget till jobbet
och kvar är Joonas och jag. Vi tar ut med
segel, gör ett ärevarv åt de som gillade
vår manöver och fortsätter kryssa öster-
ut. I Barösund är vi väldigt hungriga och
matta av solen. Det är varmt och vinden
är ganska obefintlig, så vi glider in på en
tallrik mat och kaffe. Efter det försöker
vi tappert fortsätta vårt evinnerliga krys-
sande, men får känna oss slagna och sät-
ta igång motorn. Att komma ända hem
på torsdag skulle ha varit skönt, men vi
stannar på Högholmen för en kort natts
sömn och vaknar till regn. Vi kastar loss
och jag tittar på grannbåten och möts av
en blick av en man som verkar vara väl-
digt nöjd över att han inte är i vårt läge.
Där står han och njuter av sitt morgon-
kaffe under sin sprayhood medan vi ger
oss iväg i regnet. Jo det är fortfarande
kryss.
Vid Stora Bredskär blåser det så
mycket att jag inte tycker att vårt krys-
sande är vettigt i vinden och vågorna.
Men vi fortsätter. Nu är vi ju nästan hem-
ma. Senare blir vi omkörda av NJK:aren
som myste med sitt morgonkaffe. När vi
äntligen, efter ca 260 sjömil, kommer
till Björkholmsfjärden välkomnar vi bå-
ten till sin nya hemmafjärd och hemma-
hamn!
Lisa Gerkman
Slutspurt i regn. Foto: Christian Carlsson