Seglingssemes
Mina barn kappseglar och har gjort det redan många år. För vår
familjs del betyder det bl.a. att vi planerar in våra semestrar
så att både min man och jag eller bara den ena kan åka med
på internationella tävlingar. Varför, undrar kanske du som läsare? Det gör också många av mina vänner. De åker istället på
golfsemester eller kultursemester och låter barnen syssla med
sitt. Låt mig berätta varför.
I sommar, en vecka efter 49er EM, styrde vi bilen med släp
mot Danmark och Zoom8-VM. Släpet bestod av en gummibåt
för coachen och fem zoomjollar. Högt och litet vingligt, men
med NJK:s BMW gick resan bra. Automatväxel och cruise control gjorde resan till en enkel match. Victor, som var en av
tränarna och jag turades om att köra. Med oss åkte Oliver och
Ohto, som båda skulle segla. För Ohtos del, som har finska som
modersmål, blev det ett intensivt språkbad. Efter en hel dags
bilfärd satt vi så i Köpenhamn på en restaurang på Ströget
och beställde in pasta och sallad. Ohto följde uppmärksammat
med bordsdiskussionen och undrade plötsligt: skrivs kyckling
och cykling på samma sätt? Har ni någonsin tänkt på det, hur
förvirrande svenskan kan vara?
På längre bilresor blir det vardagligt snack om det mesta,
men även mer djupgående samtal och givetvis även tysta stunder, skönt det också.
Boendet vi bokat visade sig vara en lyckoträff med två lägenheter intill varandra inte långt från tävlingscentret. I det
finska teamet ingick 16 seglare och ett lagom antal föräldrar. I
grannhusen bodde svenska, norska, estniska och ryska seglare.
Gårdarna var delvis gemensamma och inbjöd till fri samvaro
och många gemensamma fotbollsmatcher.
Våra tränare, Victor Silén och Mika Hollo, SBF, bodde med
oss. Vi föräldrar stödde tränarna i deras arbete genom att
hjälpa med det praktiska. Vi ansvarade för frukost inklusive
disk, lunch i mattermos samt middag efter dagens seglingar.
Men middagsdisken fördelades bland seglarna. Jag upplever
att jag var lyckligt lottad då två super-pappor, Mini Winqvist
och Peter Ståhlberg, stod för den mesta matservicen. På min
lott föll morgonkaffe och morgongröt.
Inför tävlingarna arrangerade vi en Finlandskväll med grillmiddag. Det var skaldjur, nyfångad torsk, som klubbrestaurangen hjälpte oss få tag på och en hel del andra läckerheter.
Härlig samvaro ute på gården, med seglare som inte tidigare
träffats. Fort hittades den gemensamma melodin via bollspel
och annan verksamhet. Det var lätt för oss vuxna att slappna
av och njuta av stämningen. Det var ju semester!
Sen var det dags för tävling. Alla lite spända och förväntansfulla. Nu gäller det att vara iakttagande och diplomatisk.
Var och en, såväl ung som vuxen, har sina egna ritualer som
alla är lika berättigade. Flera dagar av kappsegling följer. Några vuxna följer tävlingarna minutiöst från land med hjälp av
kikare och rapporterar på Facebook och Twitter om vad som
Seglarna på väg ut mot banan i Kaløvig.
Vem ska vinna? Vi!
Edvin Therman och Ronja Grönblom.
Edvin Therman seglar in med finska flaggan i topp.