Kommodoren har ordet
Hagelstormar och isande nordanvindar till trots, sommaren
kommer nog, obevekligen med alla sina lockelser och frestelser.
Alldeles i början, den 4 juni, ordnar klubbens duktiga klubbkommitté tillsammans med våra andra kommittéer en stor
familjedag på Björkholmen. Det är happenings hela dagen
igenom med all sorts upptåg, seglingar, provkörningar och
lustigheter för hela familjen. Vi är alla fulla av beundran inför
denna storsatsning på socialt nätverk inom klubben.
Junimånad går i seglingsskolans och utbildningens tecken
och uppslutningen synes vara mycket stor. Torsdagsseglingarna
har kört igång redan i maj och jag blev oerhört glad när jag såg
den stora aktiviteten på bryggorna och på Björkholmsfjärden
den första torsdagen i maj. Laura och Jonas med hantlangare
i högsta hugg höll farten uppe och bastun syntes komma väl
till pass efter de ännu kyliga träningspassen till sjöss. Torsdagsseglingarna och samvaron på klubben efteråt har tagit
en glädjande god start och vi kommer säkert att kunna ordna
klubbmästerskap i flera klasser under sensommaren. Gänget
kring torsdagarnas återupplivande förefaller ha sakerna väl i
sin hand. Åtminstone kan vi lova att den nyinstallerade seglingsmästaren Jeppe får sju stugor fulla.
För de långfärdsintresserade ordnas det en “eskader” till
Pärnu med anledning av Pärnu Jahtiklubs 100 års jubileum i
juli och för de mera skärgårdsbitna finns ju alltid Ramsskärsträffen den 9 juli och skärgårdshamnarna runtom därute. Så på
det hela taget ser sommarstarten rätt bra ut. Studera kalendern
på webben!
Såsom här tidigare påpekats rönte första maj lunchen
sedvanlig popularitet och efter två säsongers erfarenhet av
nyordningen har styrelsen gett klubbkommittén i uppdrag att
finslipa och justera villkoren för lunchen. Vi har fått nyttiga
och fiffiga kommentarer angående arrangemang och upplägg.
Klubbmästaren kommer senare detta år i spalterna att återkomma till ett justerat upplägg. De väsentliga förändringarna
föranleds av önskemål bland medlemmarna att förhållande
värd till gäst vid lunchen skulle minskas från 1:5 till t.ex. 1:3
då lunchen ju faktiskt är en medlemslunch och denna gång
alla villiga klubbmedlemmar inte ens fick rum. Ekvationen
blir svår att lösa men skall nog säkert gå ihop med litet jämkande. Också möjligheten med fortlöpande stambord skall
undersökas. Men vi återkommer till detta under sensommaren.
Följ med i Nyttet!
Styrelsen har under senaste tid haft anledning att diskutera
medlemmarnas ansvar i anslutning till miljöfrågor och båthantering på klubben. Ansvarsfrågor är alltid kinkiga och om
medlemmarna börjar beskylla varandra kan otrevliga situationer uppstå. NJK har sedan gammalt utgått från att klubben
är en samling medlemmar som genom effektivt samverkande
strävar efter varandras bästa inom segelsporten Jag ber er
observera det reciproka i orden “samverkan” och “varandras
bästa”! Detta innebär att alla medlemmar förväntas kunna
kvittera sina klubbkamraters dabster med ett visst generöst
överseende eller täcka dem med olika former av individuella
försäkringar i grövre fall. Vi har även famösa katastrofer i
den yngre historien och de har alla till slut inbegripit en diskussion mellan olika försäkringsbolag. I framtiden kommer
hanteringen av miljöfarliga ämnen att bli särdeles brännande
för klubben. Men även vid förekommande fall kan brister i båthanteringen leda till friktion. Sker det emellertid ett missgrepp
eller en obetydlig olycka
bör man alltid sträva efter
att göra upp i godo och
till och med acceptera en
lätt personlig irritation
för att bevara den goda
andan inom klubben. Hur
många skråmor och skrapor har inte genom åren
orsakats genom slarv,
oförsiktighet eller uraktlåtenhet och som var och
en själv till slut åtgärdat
(med sammanbitna tänder)? Det hör liksom till
god ton inom klubben att
medlemmarna hjälper
varandra, också genom
att ställa upp, även om
man själv lidit en skada.
NJK är inte en serviceinrättning som medlemmarna tanklöst får utnyttja. Det är hela
tiden frågan om ömsesidighet medlemmar emellan. Vi måste
därför ha överseende med mindre ouppsåtliga misstag vars
orsak är svåra att objektivt utreda.
Det handlar ju sist och slutligen om våra båtar. Vi vill naturligtvis hålla ögonstenarna i toppskick och minsta skråma förtar
redan något av båtägarens ogrumlade lycka. Men i ett kollektiv
som vårt uppstår obevekligen skavanker och felgrepp. Ingen
vill ju att så sker och allra minst åt en klubbkamrat men är
oturen framme, får var och en ta penseln i vacker hand: åtgärda
en förarglig incident som irriterar mer än den verkar. Ingen
skada är avsiktlig och förlåtandet är en god egenskap i en trång
klubb. Detta innebär ju då att vi alla sist och slutligen själva
ansvarar för vår materiel. Jag vill medvetet se frågan mest som
ett medlemskapets moraliskt förpliktigande axiom.
Som alla vet drar det ihop sig till stora händelser om fem
år på NJK. En av dem är måhända en större kappseglingsbegivenhet i samarbete inom Helsingforsregattan. Helsingfors
kommodorer kommer att träffas i