NJK-nytt 3/2008 | Page 22

22 Sedan gick resten av grundserien som på räls. Vädret var ungefär likadant hela tiden och vi plockade poäng efter poäng och var som tredje team klara för kvartsfinal redan efter dag två. Före kvartsfinalerna seglades ännu en s.k. repechage där de åtta besättningar som inte kvalat in till kvartsfinal direkt, möttes i en ny Round Robin för att segla om de två återstående kvartsfinalplatserna. Förvånansvärt nog var det flera garvade match-seglare med i repechagen, bl.a. favoriten Katie Spithill, som till vardags seglar med just Elliott 6 hemma i Australien. Hon vaknade dock till under denna rond och kvalade galant in till kvarten i sällskap av Liz Baylis, världsmästare från några år tillbaka. Vi hade en ledig eftermiddag medan repechagen seglades och lyckades lokalisera vår Yngling-vän Raynor i America’s Cup-hamnen. Hon jobbar ombord på en av de gamla Black Magic-båtarna och tog oss på en tur där vi fick känna på hur man seglar en riktig match race-båt. Var skall man testa det om inte i Auckland på väg ut mot Hauraki Gulf? Redan i kvartsfinalerna tillämpades utslagningsmodellen, så att först till två vinster kvalade direkt till semifinal. Vi parades mot hemmafavoriten Jessica Smyth i kvartsfinalen och tyckte att det började bli lite spännande när det hittills gått så pass bra. Vi hade vunnit Jess i vår match i grundserien – men hon hade inte gett sig frivilligt. Vi hade vunnit prestarten men hon seglade faktiskt om oss på kryssen. Vid övre märket lyckades vi komma in för styrbord och väja för henne så att hon fick ett straff på sig. Hon attackerade oss under hela länsen och gav först ett straff åt oss så att straffen kvitterades, men lyckades också skaffa ett straff på sig själv mitt i luffningsduellen. Det hade varit den hittills mest intensiva matchen och det var klart att hon inte tänkte ge sig utan kamp än en gång. I den första matchen vann vi prestarten vackert så att hon var klart bakom oss redan i början. Hon lyckades aldrig riktigt attackera och vi tog den först poängen. 1-0 till oss. I den andra matchen lyckades vi igen hålla henne i starten så att hon igen startade bakom oss. Den här gången var hon dock slugare på banan och kom tätt inpå under länsen så att hon rundade rakt bakom oss vid nedre märket. Där hade hon dock så pass mycket bättre fart än vi att hon faktiskt körde rakt in i aktern på oss – och fick ett straff. Där var matchen egentligen redan klappad och klar – för oss var det bara att segla i mål. Vi vann alltså kvartsfinalen 2-0 och befann oss alltså i VM-semifinal! Alla fyra kvartsfinaler seglades snabbt till 2-0 och det var fjolårsvinnaren Claire Leroy, Liz Baylis, Josie Gibson och vi som avancerade till semifinal. Semifinalerna inleddes under lördagseftermiddagen och vi parades mot Liz Baylis då Claire valde att möta Josie. Vi vann den första matchen mot Liz och kvitterade ut 1-0 relativt enkelt. I den andra matchen gjorde vi ett misstag som kostade oss ledningen just före starten då vinden vred mot vänster och vi plötsligt inte alls var lovart om Liz utan bakom. Vi kämpade hela matchen för att segla förbi henne men hon var bättre och dagen avslutades med 1-1. Sedan slutade det blåsa. På söndagsmorgonen drog en svag pust över Waitemata men det var ingen vind att tala om så vi väntade på mera vind i klubbhuset. Vi hann redan speku \