NJK 29ers på franska äventyr
14
Vi anlände sent på kvällen den 15 mars
till den lilla byn Cavaliere efter 12 timmar på resande fot med flyg och tåg. Vi
mottogs varmt av de tyska lagen som vi
sedan skulle spendera de följande 10 dagarna med.
Första dagen gick nästan helt åt att
fixa om våran hyrbåt och få den att likna vår egen båt hemma så mycket som
möjligt. Vi åkte ut i ca en timme för att
testa båten, men det hela blev mest till
en badtur i den 15 m/s hårda brisen, och
det blev inte bättre av att roderpinnen
lossnade varannan minut. På kvällen bekantade vi oss med hotellet samt våra
träningskumpaner och tränare. Vi hade
ett par timmars teori med våran tränare
som har fungerat som coach för team
Germany i Americas Cup. Vi lärde oss säkert mer om väderfenomen och om hur
man utifrån dem skall bestämma strategi
och taktik än vi har gjort sammanlagt under flera år i Finland.
”Lutz” förklara allt möjligt om hur
man skall placera sig vid molnkanter
och hur man alltid skall vara på vad han
kallade ”inner led” vid olika slags vindvridningar. De följande dagarna fylldes
av träning i varierande förhållanden. För
det mesta var det hård bris, men vi fick
även uppleva segling i 2-3 m/s och 3 meter höga vågor, vilket var rätt intressant.
På fredagen blåste det upptill 25 m/s
och vi tog tillfället i akt och besökte St.
Tropez tillsammans med våra nya tyska
vänner. Vi gick vid hamnen och tittade på
alla lyxfartygen som gungade i de massiva vågorna, sedan promenerade vi i byn
ett tag och klättrade upp till toppen av
en kulle för att få en glimt av det öppna
havet och för att titta på borgen ovanför
byn.
På eftermiddagen mötte vi upp med
de andra finska lagen, Ville Bergman och
Henri Falenius samt Roope Haapanen och
Fin 1111 Robin Lilius och Mikko Kotamies
Otso Ahvonen, som hade anlänt sent på
natten förgående dag. Medan de var upptagna med att sätta i skick sina båtar så
gick vi runt och socialiserade med andra
lag som man lärt känna från tidigare år.
Dags för årets första regatta
På lördagen var det äntligen dags för
årets första regatta. Vi (och majoriteten
av lagen) hade lite problem att uppfatta
orderbrevet p.g.a. att det var på franska. Tävlingsledningen insåg sedan att
de måste rätta till det här, så de började
ringa runt till folk som kunde översätta
medan vi alla satt på stranden och väntade. Efter många samtal och ca 3-4 timmar var vi klara att åka ut. Den 81 lag
starka deltagarlistan delades på hälft in
i två fleet.
Vi var i första fleetet och begav oss
ut i den 5-6 m/s skiftande vinden. Första
starten gick galant och vi låg tvåa ända
till sista länsen. Vi höll på och nosade på
de ledande båtarnas aktrar, och i stället
för att gippa på dem bestämde vi oss för
att åka en bit längre och ta dem med
fart. Vi var 50 meter från det vi trodde
var mål då vi insåg att det vi var på väg
mot inte var mållinjen. Vi måste ta ner
gennakern och slöra i mål, vilket ledde
till att vi tappade två placeringar och
slutade på 4:e plats. Det hela bör skyllas på tävlingsledningen som bara med
bläckpenna hade ritat banan på frihand
på ett A4-papper, så den var rätt svår att
tolka. Vi bet ihop tänderna och satsade
stenhårt på att vinna nästa start. Vi fick
en dålig start, men seglade upp oss till
en 15:e plats. Vi åkte in och väntade på
att andra fleetets starter skulle ta slut
för att få reda på om det skulle bli mer
race för oss i dag. Det blev det aldrig,
så vi drog oss tillbaka till hotellet. Andra
dagen var den mest udda seglingsdagen i
mitt liv! Det kan ju bero p