Dag 5
Gårdagen bjöd på svaga vindar. Vi kryssade och gjorde
några segelbyten för att komma igenom högtrycket
och sedan vidare söderut. Idag har vinden varit litet
kraftigare. Vår plan är att hoppa på ”the Roaring Forties” och ”the Screaming Fifties” för att få en snabb
och spektakulär medvinds tur hela vägen till Kap Horn.
Precis så gjorde också de europeiska segelskutorna då
de seglade till östra Indien eller Australien, under de
stora segelskutornas tid.
Förutom att vi haft visuell kontakt med Dongfeng
har vi också haft ett albatross par som följt efter oss.
De svävar graciöst med vingarna utsträckta nära ytan,
de leker med vågorna och med varandra. De har mer
eller mindre samma färg som himlen och vattnet, de
smälter in i miljön och man kan se att det är här de
hör hemma.
Dagarna går verkligen fort. Vi har nu intagit en
”offshore” rytm; vakt, äta, sova, vakt, äta och sova.
Det gör livet lättare. För några dagar sedan hade vi
en incident under en manöver och radarens fäste gick
sönder. Vi tog ner det från masten, laminerade den
söndriga biten och satte den på plats igen. Vi är glada
att vi fick det fixat innan vinden ökar.
Det känns bra att Annie igen kunde komma upp på
däck. Hon skadade nedre delen av ryggen i ett fall. Nu
verkar det som om återhämtningen går i rätt riktning.
Trots många manövrar har de lugna förhållandena
gett oss en välkommen möjlighet att vila och organisera oss för att vara förberedda för det som komma
skall. Vi vet att det kommer att bli vått och vilt efter
några timmar.
Dag 6
Det känns som om det skulle vara en evighet sen jag
senast satt vid min laptop för att på morgonen läsa
min epost. Det är bara 12 timmar sedan. Jag vet att
jag sa det igår men det är otroligt hur tiden flyger iväg
när man är på havet. Livet är än en gång vått ombord
på Team SCA. Jag talar inte om en uppfriskande dusch,
hela däcket översköljs med jämna mellanrum.
I morse stod jag med kameran i högsta hugg, näsan
vänd mot aktern, då en jättevåg träffade mig bakifrån. Jag blev påmind om havets oerhörda krafter. Jag
hade naturligtvis säkerhetslinan kopplad till båten,
men ändå…
Det är en konstant kamp att hålla oss torra och det
kommer att vara ännu viktigare snart då temperaturen
sjunker ännu mer. Några av flickorna använder redan
sin överlevnadsdräkt för första gången. Jag tror jag
följer deras exempel i morgon.
Såhär låter det ombord på flickornas båt, men den
svåraste passagen ligger ännu föröver. Segling på den
Södra oceanen är säkert den ultimata seglingsupplevelsen för mången storseglare. Själv nöjer jag mig med
att i fantasin vara med, med kaffekoppen stadigt stående på bordet vid soffan…
Målgången i Brasilien väntas vara kring ca 3 april.
Om du är intresserad att följa med denna spännande kappsegling gå in på adressen: http://www.volvooceanrace.com/en/home.html
Du kan också vara med och tävla (virtuellt): http://
www.virtualregatta.com/en/index_vvor2014.ph
Gunilla Antas
19