Sjötrafiklagen förnyas:
KLARARE BESTÄMMELSER
FÖR BÅTENS SKEPPARE
Jag har kört fritidsbåt sedan barnsben, från jolle
till motorbåt. Jag har alltid varit medveten om
vem som varit skeppare ombord, antingen jag
själv eller så någon annan. Men om man lusläser
den nuvarande sjötrafiklagen är det självklara
långt ifrån säkert. Jag blev nog så förvånad då
jag satte mig in i lagparagraferna.
14
Regeringen har förra sommaren gett en
proposition till Riksdagen om att förnya
sjötrafiklagen (RP 197/2018). För till
fället är propositionen under utskotts
behandling. Det torde inte finnas större
tryck på förändringar, så vi får hoppas
att propositionen hinner in till stora
salen före valperioden tar slut. Så pass
föråldrad är den nuvarande lagen att det
vore synd om vi inte skulle få en ny och
bättre.
Orsakerna till att den nuvarande la
gen behöver förnyas är bland annat för
att klargöra bestämmelserna om befäl
havare på fritidsbåtar. Ytterligare hål
ler delningsekonomin på att utvidga sig
till nya områden, till exempel hyres
båtsmarknaden. Det finns många be
stämmelser som i princip omöjliggör en
enkel uthyrning av din egen båt. Så vill
man städa upp i lagstiftningen och föra
in sjötrafikreglerna och principerna för
reglering av sjötrafiken i en och samma
lag samt se över straffprinciperna vid
förseelser i sjötrafiken. Det som rör oss
vanliga fritidsskeppare mest, är säkert
de två förstnämnda.
Uthyrning av båt blir enklare
och tydligare
I dagens läge skall båtar som uthyrs i
kommersiellt syfte besiktigas vart femte
år. Då talar vi inte om den årliga besikt
ningen vi sköter inom NJK, utan om en
besiktning som Transport- och kommuni
kationsverket Traficom (förra Trafi, förr
förra Sjöfartsverket) utför. Besiktnings
utrustningen varierar lite beroende på
för vilket område man vill besiktiga bå
ten. Det finns fyra klasser från trafikom
råde I för inhemsk trafik (inomskärs eller
på insjöarna) till utlandstrafik, närmast
Östersjön, Europa och fjärrtrafik. Klas
serna säger redan att man tänkt sig en
helt annorlunda verksamhet, än att bara
hyra ut sin båt för en eller två veckor då
man inte själv behöver den. Dessutom
kostar besiktningen också en slant, då
Traficoms inspektör kommer på plats.
Ytterligare skall båten som hyrs ut vara
CE-märkt. Det här kan bli ett problem för
äldre båtar, som är byggda före 1998 då
CE-märkningen kom till. Att CE-märka en
enskild båt är visserligen möjligt, men
knappast lönande.
Då lagen trätt ikraft, så kommer vi
att kunna hyra ut våra egna båtar be
tydligt lättare än idag. Visst måste man
se till att båten är i ett sådant skick att
man tryggt kan hyra ut den, men någon
liknande exercis som idag behöver man
inte gå genom. Det här möjliggör del
ningsekonomin på ett helt annat sätt
än idag. Vill man att någon annan skall
kunna hyra båten som annars skulle ligga
vid stranden, så är det bara att föra in
den på någon ”båt-Airbnb-sida”. Som
konsument måste man eventuellt bli lite
noggrannare och kolla genom hurudan
utrustning båten man tänkt hyra har. Men
det borde man ändå i princip göra före
man åker ut.
I framtiden kommer definitionen på
en hyresbåt att vara en sådan båt som
man hyr med förare, till exempel en
båttaxi. Det gäller alltså den lättaste
kategorin av handelssjöfart. Då gäller
också alla de strängare besiktningsreg
lerna som idag. Hyresbåtens befälhavare
skall också ha behörighetsbrev beroende
på vilket trafikområde man opererar. I
övrigt skall man också följa kraven om
fartygsbemanning i hyresbåten.
Befälet på fritidsbåtar
klargörs
Den nuvarande sjötrafiklagen talar om
båtförare, inte om befälhavare eller
skeppare. Båtföraren är inte ens definie
rad i lagen, så det blir snabbt en tolk
ningsfråga. I den nuvarande lagens de
taljmotiveringar står det dock att ”med
förare avses den person som ansvarar
för manövreringen av farkosten”. Jaha!
– Skall föraren alltså stå vid rodret, eller
kan han stå bredvid rorsman och över
vaka och ge order om kurs och hastighet?
Lagen ger inte desto mera ledtrådar.
Sjölagens 6:e kapitel handlar om befäl
havare, men hela sjölagen är ju egent
ligen skriven med tanke på främst han
delsfartyg och lagen säger att man kan
tillämpa den på andra fartyg från fall till
fall. Högsta domstolen har i ett fall av
gjort att man inte kan använda sjölagens
bestämmelser om befälhavares ansvar på
nöjesbåtar. Frågan lyder alltså: Vem är
skeppare ombord?
I vanliga fall har säkert få båtbesätt
ningar ett problem med att veta vem
skepparen är. Men då något går snett,
kan det bli knepigt. Under en långfärds
seglats är det ju omöjligt för en enda
person att manövrera båten. Hur blir det
då skepparen sover? Kan han då ansvara
för båtens manövrering? Nej inte direkt,
men är det tillräckligt att han har ut
nämnt en styrman som har det tempo
rära ansvaret? Och vad händer om man
åker på grund då skepparen sover? Vem
är ansvarig – styrman eller skepparen? Vi
kan ju vara överens om att den nuvaran
de lagen inte ger svar på det här. Det är
dåligt ur rättsskyddets synvinkel.
Den nya sjötrafiklagen kommer att
räta ut dessa problem genom att man
stiftar om befälhavare och dennas an
svar. I propositionen står det: ”Om inte
annat följer av 6 kap. i sjölagen är det
farkostens befälhavare som ansvarar för
farkostens gång och säkerhet. Med be
fälhavare avses den person som de facto
styr eller manövrerar farkosten. Om det
är oklart vem som är befälhavare lig
ger befälhavaransvaret i sista hand hos
... ägaren ... eller ... innehavare[n] av
farkosten som de facto kan ha styrt el
ler manövrerat farkosten.” Jag gillar
inte fullt hänvisningen till ”styr eller
manövrerar”, då kan det bli liknande
frågeställningar jag beskrivit ovan. Det
kunde ha varit bättre med till exempel
”den person som ansvarar för farkostens
manövrering”.
Ansvarsfrågan skrivs också in i sjö
trafiklagen. Skepparen skall se till att