Vinterpalatset
Efter kappseglingarna blev det besättningsbyte på järnvägsstationen Finljandski. Skepparinnan kom med Allegro från
Kouvola, restid 2 timmar 20 minuter. Sönerna tog samma tåg
tillbaka.
Eskader in på Nevafloden 26-27.7.
Varje natt öppnas nio broar i St Petersburg för båttrafik, främst
lastbåtstrafik. Vanliga fritidsbåtar, segelbåtar, får inte ta sig in
på Nevan på egen hand så arrangörerna för Classic Week hade
ordnat med lotsar för eskadern. Nu var vi 10 båtar som 1-tiden
på natten sökte sig mot mynningen. Fyra arrangörsungdomar
kom med i vår båt samt lots. Det kändes tryggt i nattmörkret.
Vi körde igenom två broar då lamporna visade grönt och kastade ankar strax utanför Peter-Paulfästningen. Vinterpalatset,
ja hela Eremitaget, på motstående strand var vackert upplyst.
Med jämna mellanrum såg man mörka silhuetter av lastfartyg
som passerade palatset. Broarna var öppna flera timmar. Närmare centrum än så kan man inte ligga. Fantastiskt! Vi lade
oss ca 4-tiden.
28.7.
På söndagen turistade vi i storstaden och besökte givetvis Vinterpalatset. Köerna var inte långa, eventuellt på grund av att
Flottan firade sin årsdag med program ute på stan. Det sker
varje år den sista söndagen i juli. Folk samlades denna dag
kring båtarna och sjömännen så vi hade gott om utrymme i
det enorma palatset. Som förstagångs besökare blir man nog
imponerad över all konst som finns i de otaliga vackra rummen
i det forna tsarresidenset!
På kvällen ordnades det avslutningsfest på piren i Hercules Marina för besättningarna. Det varma vädret fortsatte
och kvällen med solnedgång i horisonten var vacker. Mat och
dryck serverades, människorna var på gott humör. Alla kunde inte engelska, och vi kunde ingen ryska, men bra gick det
med ”teckenspråk”. Dessutom dök det upp en rysk man som
studerat finska, en flicka från Ukraina som kunde danska, en
finlandssvensk man som bott tio år i St Petersburg samt hans
hustru från Ural, som kunde lite svenska. Härlig blandning av
allt och alla.
29-30.7.
Följande morgon hämtade ribbåten oss i land. Vi bekantade oss med Peter-Paulfästningen och dess beryktade statsfängelse, numera museum, såg vaktombytet och hela stadens
främsta symbol – Peter-Paulkatedralen med det 122 m höga
klocktornet med förgylld spira. Högsommarvärme och massor
av turister. Utanför fästningsmuren blev det prisutdelning från
kappseglingarna och Shanty-sångare underhöll på scenen. Folk
samlades även på strandbanken för att följa med ett skådespel med sjörövare och pirater, kanonskott och 10-personers
roddbåtar. s/y Friendship II låg i säkerhet bakom piratskeppet
Triumf.
På kvällen ordnades ”Captains Dinner” på San-Gally Palace
i centrum. Ett vackert hus i fyra våningar, som tillhört baletten. Ca 50 personer hade samlats för cocktail-träff där arrangörerna tackade deltagarna (och speciellt det enda utländska
båtlaget) och sponsorerna på Classic Week.
Strax efter kl 1 på natten blev det dags att åka tillbaka genom broarna. Lotsen hoppade av när vi närmade oss mynningen och vi följde de andra båtarna tillbaka till Hercules Marina.
Classic Week var slut och vi lämnade Hercules Marina bakom
oss på måndag vid 15-tiden i solvärme och bleke. Motorkörning
ca 3 h till Kronstadt och passkontroll. På kvällen började det
blåsa. Ostlig vind, 5 m/s, som småningom ökade till 9 m/s.
Skepparinnan var inte så förtjust i nattseglingen men tackade
för att båten har AIS-utrustning. Då är det lätt att avläsa de
större fartygens kursändringar. Skutskepparna i Borgå lär förr
ha sagt att ”det är slut med nattseglationen då blåbären är
mogna” och det håller hon med om. Vi kom fram till Aspö på
morgonen. Vinden låg lite besvärligt på så vi fortsatte västerut
ända hem till Borgå. Hela sträckan på 147 M tog 31 h inkluderande ca tre timmar pass- och tullformaliteter i Kronstadt och
på Aspö. I minnet blev en fantastisk upplevelse i vackert väder.
Följande dag kom regnet...
Katarina & Hilding Mattsson
13