han skulle möta henne där.
Dagarna och veckorna efter att de dött hade hon inget tydligt
minne av. Hon och Rickard hade inga släktingar men fick hjälp
av bland annat Lenas föräldrar att ordna med begravningen ute
på Skogskyrkogården. Både hon och Rickard hade mått fruktansvärt dåligt, det förstod hon nu i efterhand. Men just då, tiden efter
olyckan hade de bara varit osams de korta stunder de sågs. Under
de följande månaderna hade de drivit isär och sågs allt mer sällan.
Rickard hade uppslukats av att avsluta sin utbildning och tillbringade resten av sin tid med att träna sin fåniga kampsport. Träningen stal all hans vakna tid när han inte var i skolan, det var det enda
som gjorde att han kunde somna hade han sagt. Själv hade hon
allt mer misskött sitt jobb och gått ut allt oftare. Hela sin vakna
tid hade hon sökt någonting som distraherade henne. Hon hade
varit rastlös på ett sätt som inte gick att göra någonting åt. Först
hittade hon alkohol, sedan fann hon sömntabletter – det enda som
fick henne att somna - och ångestpiller. Under de följande två åren
hade hon sakta men säkert glidit in i ett bland- och senare heroinmissbruk som allt mer finansierats av tillfälliga partners och kriminalitet.
Allt hade vänts på ända när hon misshandlats svårt efter att inte
ha kunnat betala en skuld. Hon hade genomlidit sin avgiftning på
Södersjukhuset medan hon vårdades för sina skador. Det var de
sämsta veckorna i hennes liv, men samtidigt den vändpunkt hon
behövt. Hon och Rickard hade kommit varandra nära igen. Efter
sin examen hade han inte längre haft lust att jobba inom vården
och Jocke hade ordnat jobb åt honom nere i Karlsborg. Ändå hade
han tagit ledigt och varit hos henne ofta på sjukhuset. De hade
kommit överens om att inte kasta bort den sista familj de hade
kvar. Hon hade sedan tagit tag i sitt liv igen. Hon gick fortfarande
på möten med Anonyma Narkomaner men var nu äntligen klar
med sin journalistutbildning på Stockholms universitet. Hon hade
till och med fått sitt första riktiga jobb. På torsdag skulle hon och
några kursare träffas för en sista genomgång innan det var dags att
resa. Så typiskt att Rickard skulle krascha nu när hon äntligen var
så nära att få börja leva sitt liv på riktigt. Det var fan orättvist. Han
hade ju redan sin utbildning och sin karriär, nu var det väl hennes
42
37