”De här västerlänningarna är farliga. Onda.” Jamil skakade på
huvudet igen och motstod frestelsen att tända ännu en cigarett.
”Jag ska vara ärlig, de skrämmer mig. Det är krig och reglerna är
annorlunda nu. Att du hjälper motståndsrörelsen ser jag mellan
fingrarna med. De vill ha ett fritt och självständigt Irak, precis som
jag, även om deras metoder inte alltid är så... civiliserade. Men när
du nu har tagit steget att hjälpa de otrogna att göra affärer på vårt
folks olycka, då har du gått för långt. Jag tror din far skulle hålla
med mig i detta. Hade du berättat vilka det var vi väntade på och
vad för slags affärer du blivit inblandad i hade jag inte ställt upp.”
Jamil lutade sig mot väggen och gestikulerade med cigaretten som
han tydligen tagit utan att ha varit medveten om det. ”Narkotika!
Har du förlorat förståndet?”
”Exakt, du hade inte ställt upp om du vetat, och lämna min far
utanför detta. Han levde i en annan tid med andra regler. Du vet
inte vad han skulle ha gjort, men han satte familjen först precis
som jag gör.” Hans brorson reste sig med en avfärdande armrörelse
och började sakta gå runt i rummet med händerna på höfterna.
Han strök sig över ansiktet, suckade och vände sig till Jamil igen.
”Låt oss inte bråka om detta. Jag förstår att detta är svårt för
dig. Du är polis nu och har ett nytt liv att leva. Jag ska inte be dig
komma hit för nattliga möten mer och jag är ledsen att jag inte
berättade, men jag behövde dig här. Du förstår nu varför jag inte
ville möta dem ensam.”
”Tack och ja. Men jag tror inte jag skulle ha varit till mycket
hjälp om något hänt. Jag fick oss nästan dödade. Jag har ju suttit
bakom skrivbord hela mitt liv, vad hade du väntat dig?”
Brorsonen log och ryckte på axlarna. ”Jag slapp åtminstone
möta dem ensam. Så vad pratade de om?” Han satte sig på huk
igen och hällde upp mer te i det lilla glaset. Det luktade blommor
och honung men Jamil avböjde brorsonens frågande blick.
”De pratade om en man som heter Liam. Han är visst deras
chef. Caleb lyder åtminstone delvis under honom som det verkar.
Han är inte inblandad i vad de håller på med. Han vill inte veta detaljer, men vad jag förstod blundar han för deras ”sidoverksamhet”
som de kallade det, mot att han får del av profiten.”
”Hmm... och mer?”
32
28