Chris Berg - Gråzon Chris Berg - Gråzon | Page 25

Rickard sneglade mot baksätet igen. De två UD-representanterna hade inte lyssnat på vad som sagts över radion, de satt och tittade genom sina fönster. De såg uttråkade och varma ut. Ove var 56, och kvinnan hette Anita. Ingen hade vågat fråga hur gammal hon var, men de gissade att hon borde vara mellan 35 och 40. Hon var den av de två som bar byxor som Jocke så fint hade uttryckt det. De var varandras raka motsatser. Han var lång, överviktig och mjuk till sättet medan hon var liten, vältränad och bitsk. ”Vi fick just sällskap.” När deras konvoj passerat den senaste påfarten hade en vit bil anslutit och lagt sig i filen till höger om dem omkring 20 meter bakom. Jocke och Rickard tittade på varandra och utan att de behövde säga något fattade Jocke ratten med båda händerna och gasade lugnt medan Rickard släppte kikaren och lät den hänga runt halsen. Han kände den välbekanta krampen i mellangärdet och hörde sin puls stiga i öronen. Han sköt undan känslan att det var hans fel att bilen kört upp bredvid dem, att han skulle ha missat något, och koncentrerade sig på nuet. Han fattade sitt vapen med vänstra handen medan han försökte kontrollera andningen och vände det så att pipan vilade mot fönstret. Högerhanden placerade han intill den elektriska fönsterhissen så att han snabbt skulle kunna få det tonade pansarglaset ur vägen om han skulle behöva använda sitt vapen. Backspegeln hade en mindre spegel ovanpå så att äve n Rickard kunde använda den och han såg hur den sista bilen i deras konvoj nu låg jämsides med den vita bilen, tillräckligt nära deras egen bil för att hindra den att lägga sig mellan. ”Ta det lugnt nu.” Jockes uppmaning var inte mer än en viskning men hade en lugnande effekt. Fokusera på uppgiften. En snabb titt över axeln visade att deras passagerare fortfarande satt och slumrade. Den vita bilen närmade sig långsamt, två unga män satt och pratade i framsätet. De såg avslappnade ut. Kanske var de bara ute och nöjesåkte, men med vägsträckans rykte verkade det osannolikt och Rickard tog inga risker. När bilen kom upp jämsides med dem lyfte han långsamt vapnet så att det låg horisontellt, fortfarande med pipan vilande mot fönsterkarmen och högerhanden på 24 20