2 mars 2004, Tisdag
Route Irish
“Framåt, framåt”
Ordern kom över radion, de tre bilarna rullade ut genom gate 12
och accelererade snabbt.
“Shit vad allvarliga de var.” Jocke skrattade lågt. Det var examensdag för Ibrahim och hans mannar, idag skulle de få ansvara
för konvojen och visa att de kunde tillämpa rutinerna de tränat de
senaste dagarna. Jocke och Rickard satt i Toyotan och utgjorde bil
två i deras konvoj på tre fordon. Deras var den enda hårda bilen,
den enda med pansar. Alla bilarna var fyrhjulsdrivna och hade hög
frigång för att vid behov kunna köra av vägen, över de höga trottoarer och betongkanter som det irakiska vägverket envisades med.
Rickard slängde en blick mot baksätet, deras två VIP hade sina skyddsvästar, hjälmar och säkerhetsbälten på som de skulle. Det var
deras andra resa utanför Zonen, destination flygplatsen.
Radion sprakade till. “Håll ihop bilarna nu, vi kommer att
fortsätta på den röda rutten och närmar oss punkt fyra.” De hade
i förväg gjort upp tre alternativa färdvägar med olika färgkoder
och samtliga större korsningar och andra landmärken längs rutterna hade slumpmässigt numreras. Radiokommunikationen var
krypterad men man agerade ändå på ett sådant sätt att om någon
skulle höra dem skulle de inte kunna följa konvojens färd genom
staden. Kanske inte helt nödvändigt för en såpass kort sträcka men
ett bra tillfälle att öva.
Det rådde en ganska tryckt stämning i bilen. Under förmiddagen, vid tiotiden, hade Bagdad skakats av tre kraftiga explosioner vilket resulterat i att de hade tillbringat förmiddagen framför
CNN på ambassaden. Det talades om samordnade attacker med
bilbomber, självmordsbombare och granatkastare.
Det var den andra mars men enligt den muslimska kalendern
var det tydligen den 10e Muharram och årsdag för shiaimamen
17
21