Berwaldhallen: Programtidningen April 2015 | Page 10
10
Konsertprogram
April 2014/2015
Onsdag 15 april kl 18.00
Torsdag 16 april kl 18.00
SJOSTAKOVITJS
SJÄTTE
SYMFONI
Sveriges Radios Symfoniorkester
Anja Röhn konsertmästare
Ilyich Rivas dirigent
Tomo Keller violin
JOHANNES BRAHMS (1833–1897)
Akademisk festuvertyr op 80
MAURICE RAVEL (1875 –1937)
Tzigane, konsertrapsodi för violin och
orkester
DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906 –1975)
Symfoni nr 6 h-moll op 54
- Largo
- Allegro
- Presto
Konserten sänds i Sveriges Radio P2 fre 24
april kl 19.03 med repris ons 29 april kl 10.30.
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 5 min
01 Ilyich Rivas
F
oto Mark McNulty
02 Tomo Keller
Foto Thomas Carlgren
01
02
Humoristisk Brahms, virtuos Ravel och en ovanligt
glad Sjostakovitj.
I mars 1879 kunde JOHANNES BRAHMS
glädjas åt att ha blivit utnämnd till hedersdoktor av filosofiska fakulteten vid universitetet i Breslau. Han sände ett kortfattat
tackbrev, men vänner påpekade att det inte
räckte. Man måste prestera ordentligt.
Brahms insåg det och skrev 1880 en
A
kademisk festuvertyr, som han tog med
sig till Breslau och framförde där. Ein lustiges
Potpourri von Studentenliedern à la Suppé
var hans egen beskrivning. Det tematiska
materialet var tre för studenterna välbekanta sånger. Bekant var också att det i
verkligheten florerade alternativa texter,
med stor förargelsepotential. Uvertyren
avslutas storståtligt med berömda
G
audeamus igitur.
1924 skrev MAURICE RAVEL Tzigane
till den ungerska violinisten Jelly d’Aranyi.
Hon framförde den under Ravel-festivalen
i London, då med pianoackompanjemang.
Ravel såg verket som virtuoseri i stil med
en ungersk rapsodi med Paganinis Capricer
som modell. Nog blev det virtuost alltid,
en svindlande utmaning för vilken solist
som helst. Senare samma år tillkom orkester
versionen, d’Aranyi var först med att spela
även den. Formen känns igen från den
ungerska folkdansen csárdás (som ursprungligen inte har något med romsk
musik att göra), med en långsam inledning
(lassú) och en ytterst livlig fortsättning
(friss).
DMITRIJ SJOSTAKOVITJ hade 1938
aviserat att han arbetade med en kör
symfoni, inspirerad av Vladimir Majakovskijs
långa poem Vladimir Iljitj Lenin. Döm om
publikens förvåning i november 1939 då
Jevgenij Mravinskij ledde uruppförandet av
Symfoni nr 6 i Leningrad. Ingen förvarning
alls från tonsättaren, ändå uteblev såväl
kören som den förväntade heroiska epiken.
Istället fick man en symfoni med dubbla
scherzosatser. Mottagandet blev kyligt, trots
det djupt kända inledande largot, längre än
de båda senare satserna tillsammans.
°