Berwaldhallen: Programtidningen April 2015 | Page 10

10 Konsertprogram April 2014/2015 Onsdag 15 april kl 18.00 Torsdag 16 april kl 18.00 SJOSTAKOVITJS SJÄTTE SYMFONI Sveriges Radios Symfoniorkester Anja Röhn konsertmästare Ilyich Rivas dirigent Tomo Keller violin JOHANNES BRAHMS (1833–1897) Akademisk festuvertyr op 80 MAURICE RAVEL (1875 –1937) Tzigane, konsertrapsodi för violin och orkester DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906 –1975) Symfoni nr 6 h-moll op 54 - Largo - Allegro - Presto Konserten sänds i Sveriges Radio P2 fre 24 april kl 19.03 med repris ons 29 april kl 10.30. Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 5 min 01 Ilyich Rivas F  oto Mark McNulty 02 Tomo Keller Foto Thomas Carlgren 01 02 Humoristisk Brahms, virtuos Ravel och en ovanligt glad Sjostakovitj. I mars 1879 kunde JOHANNES BRAHMS glädjas åt att ha blivit utnämnd till hedersdoktor av filosofiska fakulteten vid universitetet i Breslau. Han sände ett kortfattat tackbrev, men vänner påpekade att det inte räckte. Man måste prestera ordentligt. Brahms insåg det och skrev 1880 en A ­ kademisk festuvertyr, som han tog med sig till Breslau och framförde där. Ein lustiges Potpourri von Studentenliedern à la Suppé var hans egen beskrivning. Det tematiska materialet var tre för studenterna välbekanta sånger. Bekant var också att det i verkligheten florerade alternativa texter, med stor förargelsepotential. Uvertyren avslutas storståtligt med berömda G ­ audeamus igitur. 1924 skrev MAURICE RAVEL Tzigane till den ungerska violinisten Jelly d’Aranyi. Hon framförde den under Ravel-festivalen i London, då med pianoackompanjemang. Ravel såg verket som virtuoseri i stil med en ungersk rapsodi med Paganinis Capricer som modell. Nog blev det virtuost alltid, en svindlande utmaning för vilken solist som helst. Senare samma år tillkom orkester­ versionen, d’Aranyi var först med att spela även den. Formen känns igen från den ungerska folkdansen csárdás (som ursprungligen inte har något med romsk musik att göra), med en långsam inledning (lassú) och en ytterst livlig fortsättning (friss). DMITRIJ SJOSTAKOVITJ hade 1938 aviserat att han arbetade med en kör­ symfoni, inspirerad av Vladimir Majakovskijs långa poem Vladimir Iljitj Lenin. Döm om publikens förvåning i november 1939 då Jevgenij Mravinskij ledde uruppförandet av Symfoni nr 6 i Leningrad. Ingen förvarning alls från tonsättaren, ändå uteblev såväl kören som den förväntade heroiska epiken. Istället fick man en symfoni med dubbla scherzosatser. Mottagandet blev kyligt, trots det djupt kända inledande largot, längre än de båda senare satserna tillsammans. °